Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl Söderberg, Om Gotlands kristnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 14
Carl Söderberg: om Gotlands kristnande
ställas jämsides med varandra. De synas mig förtälja om tvenne
episoder ur missionens historia. Vilken som ligger till tiden
före, skall under avhandlingens gång framträda.1 Versio i
skall prövas genom jämförelse med runstenarnas och
gotlandskyrkornas kronologi — den där beskrivna händelsen är ju till
tiden fixérbar — under det versio 2 prövas genom att
undersöka möjligheten av Botajrs uppträdande före byggandet av
den första Clemenskyrkan i Visby eller omkring år iooo.
Dessutom äger versio 2 som inledning en tredje uppgift,
som är av största vikt, men vars hållbarhet kan utrönas först
efter en undersökning av kulturförhållandena, huruvida de göra
det möjligt att, såsom det där heter, gutniska köpmän lärde
känna kristendomen under sina resor i främmande land och
själva medförde hem präster eller missionärer.
Versionen om Olof Haraldsson har dock ett redan nu
betänkligt minus för sin trovärdighet och betydelse. Dels nämner
Snorre icke ett ord om att Olof vid något av sina besök på
Gotland försökte omvända hedningar, dels — och det är än
mera ägnat att uppväcka tvivel — talas intet om hans
missionsverk på Gotland i helgonlegenderna. Då ju Gotland vid ti<5en
för olofslegendens författande var en världsbekant ö, kunde
man väl vänta, att om Nordens dåtida största helgon verkligen
omvänt gutarna till kristendomen, detta bort finnas i traditionen
och icke skulle hava förgätits av de fromma biograferna.
B. Terminus ante quem?
i. Runstenarnas kronologi.
Redan tidigt voro Gotlands runstenar föremål för forskares
intresse.2 Dock nöjde man sig ännu med att endast avskriva
och avteckna stenarna.3 Först på 1830-talet fingo de en ve-
förlitlighet numera intet kan sägas. O. Wennersten har i en uppsats i
Gotlänningen 1913 n:r 105 på ett tillfredsställandet sätt visat osannolikheten av,
att Olof skulle hava med vapenmakt vare sig velat eller kunnat tvinga gutarna
att antaga kristendomen.
1 Se nedan s. 241.
2 Se t. ex. Linnés gotländska resa, s. 236.
3 Hilfelings resejournaler innehålla många värdefulla runinskrifter och
avbildningar av runstenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
