Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tr akt arian sk a fromhetens grundformer
61
vara, att göra sig sådana, att Gud gillar dem (to make
themsel-selves such as God approves). Det är deras eget arbete, som
ytterst skall hjälpa dem. Gud väntar ej av dem den
karaktärens styrka och värdighet, som de nu ha förlorat kraft att
förvärva. Han begär ej av dem, att de skola visa sig som män
i Hans tjänst och utföra de stora ting, som de hade kunnat
utföra, om de alltifrån början framhärdat i att tjäna Honom. —
Att räknas bland Guds stora helgon, bland apostlarnas ärorika
skara och martyrernas ädla här, det är helt visst ej längre deras
lott. Men det är dem alltjämt givet att sitta till bords hos sin
Mästare; deras synder ha ej helt och hållet utestängt dem från
Hans närhet, om de vilja erkänna sitt eländiga tillstånd. —
Deras trygghet består nu i deras ödmjukhet».1 Och skulle det
göras mer vittne behov, heter det i en nyss anförd predikan,
om daningen av mänskliga karaktärer: »De kunna ej förändras
över huvud utan genom våra egna ansträngningar. Ty vi äro
alla i viss mening vår egen skapelse. — Vår nuvarande
sinnesförfattning är, hurudan den än må vara, icke resultatet av natur
eller tillfällighet, utan av vårt eget tidigare liv, och den kunde
aldrig ha blivit vad den är, om vi ej hade handlat som vi gjort. —
Och nu äro vi sådana vi äro, med ännu mycket att förlora och
med kraft att återvinna mycket, som vi förlorat. Till och med
nu kunna vi i viss mån vända tillbaka, och liksom vi genom
att handla illa gjort oss själva onda, så kunna vi genom
att handla väl göra oss själva bättre.»2 Även om det något
längre fram heter »att vi ha blivit lärda, att Guds heliga ande
skall hjälpa oss i den svåra uppgiften att vända åter och att
böta våra själars sjukdomar,»3 förminskar detta ej den klart
pelagianska karaktären av den uppfattning, som här mött oss.
Härmed är ingalunda sagt, att hela den rörelse, till vilken Froude
bidrog att giva impulsen, skulle ha varit väsentligen pelagiansk
till sin åskådning, ännu mindre att detta skulle gälla
nyanglika-nismen över huvud. Men dessa omedvetna uttryck för en naiv
moralism äro religiösa dokument av stort intresse för
karaktäristiken av en fromhetstyp, som behärskas av den andliga
övningens tanke. De visa klarare än de flesta senare likartade
aktstycken, huru denna fromhetstyp, då den ej genom bekant-
1 A. a., I: 2, s. 171 f. (Innocence of Children the highest moral Condition).
2 A. a., I: 2, s. 152 ff.
3 A. a., s. 159.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
