Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystik och sakrament a msm
skulle vara att »korsfästa Guds son på nytt».1 Detta uttryck
för rakt in i den mystiska uppfattning av dopet, som hos Pusey
ligger sida vid sida med den objektivt institutionella, utan att
deras inre tvedräkt blivit medveten för författaren. Dopets
djupaste värde för honom ligger förvisso däri, att det »inskriver i
Kristi kropp», ej blott som ett formellt inlemmande i den
synliga kyrkan, utan genom att göra själen till ett med Frälsaren,
delaktig av Hans död och uppståndelse. Då han gör till sina
och instämmer i de patristiska utläggningarna av Pauli ord om
dopet som ett begravande med Kristus och en uppståndelse
med honom, så blir det ej blott ett opersonligt eftersägande,
utan dessa tolkningar stå i djup samklang med hans egen
religiösa grundstämning.2 Dopet är en den innerligaste förening
med Herrens korsfästelse. »Det skulle vara mycket att bli
begraven med Honom, liksom Han, men det är mera att bli
deltagare i Hans begravning och korsfästelse; att bli (så att
säga) med-begraven, med-korsfäst; att bli innesluten i, omsvept
så att säga, av Hans begravning och korsfästelse, och upptagen
i Hans egen grav».3 Och detta är enligt Paulus, vad som sker
i dopet, att vi infogas i Hans död, och att vår gamla människa
hänger på Hans kors. »Det är en bestämd identifiering med
vår Herre; och så är också vårt vandrande i ett nytt liv ej
resultatet av något än så kraftigt motiv, utan av ’Hans
uppståndelses kraft’». Det står väl i överensstämmelse med den
mystiska grundstämning, ej utan ett visst kvietistiskt drag, som
ger åt dessa tankar deras egentliga innehåll, att människans
passivitet vid dopet understrykes: det är alltsammans Guds
verk och gåva, inflödet av Hans rikedom. »Vi hade ej mera
att göra därmed, än en människa har att göra med sin egen
begravning eller korsfästelse, mycket mindre kunde vi förena
oss med vår Frälsares död eller innesluta oss i Hans kors, utan
vi uppgåvo oss själva till Gud, för att Han skulle verka detta
1 A. a., s. 50 ff.
2 Här är överensstämmelsen med Luther påfallande. Jfr De Captivitate
Babylonica (W. A., VI, s. 534): »Quod ergo baptismo tribuitur ablutio a
peccatis, vere quidem tribuitur, sed lentior et mollior est significatio quam
ut baptismum exprimat, qui potius mortis et resurrectionis symbolum est..,
Peccator enim non tam ablui quam mori debet, ut totus renovetur in aliam
creaturam, et ut morti a c resurrectioni Christi respondeat».
8 Tract 67 (4. uppl.), s. 75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
