- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugutredje årgången, 1923 /
225

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - I. Restaureringsförslag - 2. Överintendentsämbetets opposition

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I. RESTAURERINGSFÖRSLAG

21 I

som var mitt biträde vid kyrkans uppmätning Coch en af dem, som
biträdde mig vid restaurationsförslagets utarbetande), i eskiss uppgöra
ett motförslag, hvilket istället förordas till antagande. Genom detta
tillvägagående vill det synas, som min ytterligare inblandning i
denna fråga vore onödiggjord. Då emellertid Domkapitlet icke
desto mindre haft den godheten, att delgifva mig den intressenta
handlingen och att deröfver begära mitt yttrande, sättes jag i tillfälle,
att kunna ännu en gång ingripa. Att jag dervid söker rättfärdiga
mina af granskaren klandrade åtgöranden, torde väl anses fullt
berättigadt.

Memorialet börjar med att anvisa valet mellan två betydligt
skiljaktiga hufvudrigtningar, som kunna beträdas vid återställandet
af ett byggnadsverk sådant som Upsala Domkyrka. Den ena
rigtningen är fullkomligt radikal; på den andra vägen åter »sökes
målet med mindre strängt förfarande mot lemningarne af sednare
seklers tillsatser och således med större aktning för alstren af dess olika
vordna formläror, hvaraf följer att det för sig värdefulla får quarstå
såsom konsthistoriskt vitnesbörd om denna olikhets utveckling, och att
endast det i ett eller annat afseende påtagligen vanställande och
värdelösa skaffas undan eller utbytes mot stylenliga delar, hvilka
äfven sättes till der något ofullbordat förekommer "’. Båda dessa sätt
hafva vid utlandets kyrkor blifvit använda, men »det har då i
allmänhet icke ansetts rätt att sträcka förnyelsen öfver den sednast
anförda restaurations metoden».

Utgående från denna ingress söker nu granskaren visa, att mitt
förslag afser »ej att söka en medelväghvilket väl med andra ord
vill säga, ej att på den sednare, utan på den förra af honom
omnämnde restaurationsvägarne åstadkomma en förnyelse, — hvilket
också längre fram i utlåtandet tydligare uttalas.

För att nu kunna afgöra huru härmed rätteligen förhåller sig,
torde vara lämpligt att först tillse, hvad min plan i sjelfva verket
afser, att undanrödja eller ändra, och sedan hvad den afser, att
tillsätta för den s. k. restaurationens fulländning.

1:0. De på 1700 talet gjorda förändringarna af tornens
betäckningar, tak och taklister m. m. skulle försvinna. Dessa
lemningar af ett sednare sekels tillsatser anser granskaren sjelf ej
förtjena att quarstå.

2:0. De likaledes under ett sednare sekel tillkomna
mursiraterna å tornens öfre delar, hvilka jag anser »påtagligen vanställande
oeh värdelösa» för Upsala Domkyrka, skulle aflägsnas. Granskaren
hyser den motsatta meningen och vill, enligt den förordade eskissen,
hafva dem återstälde och vidare utvecklade.

3:0. Rosetten öfver vestra portalen har jag föreslagit att
uppflytta, på det att den må komma till heders äfven för det inre,

15 — 23104. Kyrkohist. Årsskrift 1923.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1923/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free