Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige - I. Handlingar till rättegången mot George Scott 1839—42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 1 2 meddelanden och aktstycken
hafva öfverträdt Författningen dermed att jag, utan all afvikelse från
Lutherska Lärosatserne, predikat inför Svenska Åhörare. Jag tror
det åtminstone icke och styrkes i denna min tro, ända till visshet,
deraf, att de Gudstjenster, hvarom här är fråga, oafbrutet fått
fortsättas alltsedan 1827 och således något öfver 14 årstid. Om dessa
Gudstjenster i sig sjelfva varit obehöriga, är det väl tänkbart, att
Auctoriteterne så länge skulle med tystnad åsett ett förhållande,
som nu med ens väckt så många farhågor: Nej! så förhöll sig
icke saken; tvertom var man sedan gammalt i Sverrige van, att
höra Främmande Trosförvandter, såsom t. ex. [-Herr[n]hutare-Försam-lingen,-] {+Herr[n]hutare-Försam-
lingen,+} förrätta sina Gudstjenster på Svenska språket och hyste man
ännu något tvifvel om denna deras rättighet, var detta
fullkomligen häfvet i och med Eders Kongl. Maj:ts ovanåberopade Nådiga
Resolution af den 16 November 1838. Att förhållandet vid den
tiden så af vederbörande uppfattades, vore icke eller svårt att
utreda, äfven om de af Öfver Ståthållare Embetet nu vidtagne
åt-gärderne icke innefattade mer än tillräcklig bekräftelse härpå. Öfver
Ståthållare Embetets försök, att öfvertyga mig om brottslighet,
innebära ju redan förutsättning om rättighet å min sida. Öm rättighet
här icke funnits, hvarföre då söka skäl för indragningen deraf i en
förment brottslighet? Hvad som icke var tillåtet kunde ju, utan
anförande af annat skäl, än det som innefattas i den saknade
tillåtelsen, af vederbörande, efter godtfinnande, förbjudas. Också gäller
det meddeldta förbudet mig och Methodisterne, men icke
Herr[m-hutare- eller Catholska Församlingarne, som obehindradt fortsätta
sina Gudstjenster på Svenska språket, utan att Öfver Ståthållare
Embetet, såvidt kändt är, derföre sökt lägga minsta hinder i vägen.
Forbudet, härledt från denna sistnämnda orsak, eller bristande tilia
telse, hade dock ovilkorligen skolat drabba alla Främmande
trosförvandter gemensamt. Då härvid tillika i betraktande tages, att Eders
Kongl. Maj:t uti 2 § af den genom Commerce Collegii Circulaire
af den 13 Augusti 1838 allmängjorde »Ordning» för härstädes
varande medlemmar af Mosaiska Trosbekännelsen, uttryckligen
stadgar, att predikningarne i Synagogan företrädesvis böra hållas på
Svenska språket, hvem finner icke af allt detta, att Öfver
Ståthållare Embetet sjelft ansett och ännu lika med mig anser Svenska
språkets begagnande vid Främmande Trosförvandters
Religionsöf-ningar vara i Lag tillåtet? Men hvad som är i Lag tillåtet, måste
också vara en rättighet, som ej kan innehafvaren godtyckligen
betagas. Från denna i sig sjelf lika klara, som orubbliga åsigt, har
man således att ursprungligen härleda de otaliga försöken, att
öfverbevisa mig om brottslighet, ty inom sig erkände man, att min
predikoverksamhet derförutan icke kunde lagligen inskränkas. Men då
alla dessa försök misslyckades på samma gång som ropen emot
Methodist Predikanten, understödde af Tidningspressen, från alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
