Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Martti Ruuth, Fredrik Gabriel Hedberg och Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
MARTTI RUUTH
tatlösa. Ur det följande brevet till Hedberg, som Rosenius
skrev en månad efter det föregående brevet eller den 11
oktober, få vi veta, att denne hade tagit vännens anmärkningar ad
notam och gjort »ändringar och tillägg» i sitt manuskript, vilka
i Rosenii tycke voro »av så stort värde och så väl träffade, att
han nu intet visste att tillägga». Med en önskan om Guds
välsignelse åt ’denna sällsamma skrift» slutar Rosenius’ slutliga
omdöme om Hedbergs »Pietism och kristendom».1
1 Det är i allmänhet omöjligt att i enskildheter bestämt fastställa, vilka de i
det ursprungliga manuskriptet införda ändringarna och tilläggen äro, utom i
ett fall. Följande i den första upplagan av skriften på sidan 19 förekommande
satser: »Och just nu, då du anser din bättring alldeles förolyckad, din
ställning förtvivlad, just nu är du stadd i den rätta bättringen. Sådan är den
bättring, som Bibeln omtalar. Så förkaste vi nu icke, utan tvärtom vrke
den rätta bättringen», äro alldeles ordagrant, bortsett från några små
formella ändringar, i enlighet med Rosenii i hans anmärkningar framkastade
tankar. Antagligen är även den på sidorna 21—22 två stycken omfattande
framställningen om det rätta bruket av lagen — till förekommande av det
antinomistiska missbruket — även ett av Rosenius’ anmärkningar föranlett
tillägg. Detta synes antyda även den omständigheten, att det följande
stycket, som börjar med orden: »Helt annan och alldeles motsatt
salighetsordning», ansluter sig alldeles omedelbart med hänseende på
tankegången och sammanhanget till det stycke, som föregår de nämnda två
styckena och som slutar med orden — — »då det äntligen vore tillåtet att
tro och anamma Guds nåd och syndernas förlåtelse».––Även kan
man också av de av Rosenius gjorda anmärkningarnas innehåll och delvis
av deras ordalydelse med en ganska stor sannolikhet sluta till att stycket
på sidorna 23- 24, där helgelsen yrkas för de troende och som börjar med
orden Ty här gälla i sanning Kristi ord», är ett tillägg i den ursprungliga
texten i enlighet med Rosenii anvisningar. Detta antagande styrkes
ytterligare därav, att om man tänker sig det nämnda stycket vara bortlämnat,
tankesammanhanget i texten icke blir avbrutet. Likaså är framställningen
på sidorna 29—30, som börjar med orden: »Annat är det att tron har
med sig helgelse» och slutar med meningen: »Annat är åter detta, varom
nu fråga är, att nämligen–-», synbarligen en efteråt tillagd
förklarande klausul till förekommande av missförstånd.–-Slutligen de stycken
på sidorna 39—42, där det återigen drives på helgelsen och som börja med
satsen: »Ja, tron har med sig den Helige Ande och liv», samt sluta med
meningen: »Klart skall det även vara för en var som se vill — — —»,
förefalla även de att vara antingen i sin helhet eller delvis en senare
tillsats gjord efter Rosenii råd. Däremot synes icke angreppet mot Spener
ha blivit förmildrat oaktat de av Rosenius yttrade dubierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
