Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Ett brev om Lars Levi Læstadii dödsbädd, av Sofia Niva i Pajala. Av utg. jämte översättning av K. B. Wiklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BREV OM LARS LEVI LÆSTAD1I DÖDSBÄDD
3.3 5
Några dagar fore sin död tog han, medan han ännu kunde tala,
avsked av mamma och tackade Gud, som hade givit dem lycka i
världen och välsignat deras äktenskap med kärlek och glädje. Jag
sade även farväl till honom. Till mig förmådde han icke säga något,
ty stark rörelse kom över honom. I övrigt var han ofta rörd (»var
ofta i liikutuksia») och önskade, att man skulle läsa för honom hans
predikningar, som han hållit till kristliga sjuka, och han ville ofta,
att man skulle läsa bibeln och sjunga Sions sånger och sådana
ställen, som handlade om de kämpandes och vinnandes lön. Han
var såsom den som redan vunnit, och det syntes av hans ögon, att
han såg och kände det kommande livets ljuvlighet.
Jag kan icke, kära syster, rätt förklara för dig den glädje och
frid, som lyste ur hans anlete. Till min glädje satt jag, när jag
fick tillfälle därtill, vid hans bädd och såg, huru en troende lämnar
denna värld. Döden var icke förfärlig för honom, och det var icke
sorgligt att lämna denna världen, ty han vandrade redan under sin
levnad som en främling i världen.
Tre dagar innan han dog förlorade han talförmågan. Nöjd låg
han under denna tid och såg på de omkringstående, leende av glädje
och kärlek. Han ville visserligen tala, men hade icke kraft därtill.
Slutligen gick han bort i en lätt död. Han andades ut några gånger
och skildes så från denna dödlighet. Efter hans död kom det sorg
icke blott över de väckta och kristna, utan även över de otroende.
Nu först kände de i sitt samvete, att de hade låtit hans kära
varningar gä om intet. Nu sågo de, att ljuset hade slocknat. Han
besökte dem icke mera vaije afton i deras porten för att hålla bön
och med kärlekens förmaningar söka efter sorglösa i deras mörka
hålor. Många ha blivit väckta och kommit till Kristus här i Pajala
by och ännu mer i andra byar. Kärlek, andakt och endräkt ha
blivit större bland de kristna. Det finnes icke vidare någon, som mättar
dem med bröd som en moder sina barn. Med stor hjärtans sorg
sakna vi honom, ehuru hans död har kraftigt manat oss till ny andakt.
Särskilt är jag synnerligen uppbyggd, som fick sitta vid hans bädd,
höra vad han talade vid sin bortgång och se den glädje och frid
han hade. Nu icke mera, kära syster, än att vi måtte kämpa trons
goda kamp, på det att vi med samma glädje och frid måtte få flytta
vår hydda. I strid måste vi befinna oss så länge vi äro här, men
stor är den lön, som väntar oss och alla troende på andra sidan
graven. Förtröttas icke heller du, utan var flitig i bönen till Gud
och var viss på, att vi få livets krona enligt Guds eget löfte, som
han har lovat dem, vilka förbliva fasta intill ändan. Hjärtliga och
kära hälsningar sändas av mamma och de övriga kristna i Pajala,
men tag först emot en hälsning från mig jämte min man!
Din syster
Sofia Niva i Pajala.
22 — 29191- Kyrkohist. Årsskrift 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
