Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
GÖSTA KELLERMAN
jordiska paradiset som symbol för den ursprungliga fullkomliga
Guds-lydnaden, då förhållandet mellan Gud och människan var
direkt, utan förmedling. På samma gång och i all synnerhet
måste det dock fattas som symbol för universalkejsardömet,
den på naturrättens grund byggda världsliga rättens handhavare.
Därför talar bl. a. tillropet till Kristus — gripen, som här
närmast är vicarius papæ (Purg. 32,43 ff.):
»Hell dig, o Grip, som ej med näbben rycker
från detta träd vad som är sött i munnen,
ty det i buken svider illa sedan».1
Adressen till det förvärldsligade påvedömet för dess
ingripande på kejsarens maktområde är tydlig:
»Vemhelst som stjäl, som bryter något från det,
med sådant helgerån förtörnar Herren,
som skapade det heligt, sig till bruk blott».2
Bakom denna idéparning ligger en mycket intressant
mytologisk-utveckling. Den bibliska berättelsen om paradisträdet har gett
upphov till en vitt spridd folktro, att träet till det kors, på
vilket Kristus led försoningsdöden, härstammade från kunskapens
träd på gott och ont, som varit vårdmärket på den paradisiska
lydnaden.3 Denna saga utgör ett betydelsefullt tillskott till den
inombibliska parallellism, som i Kristus vill se den andre Adam
och i försoningsverket en förnyad människans skapelse. Dock
först när denna förgrening av den urgamla orientaliska
trädsagan stöter samman med en annan, som i sin första kända
kristna form (i Methodios-profetiorna från 600-talet) avgjort har
apokalyptisk karaktär, uppstår den kombination, som vi ha fram-
1 »Beato se’, grifon, che non discindi
col becco d’esto legno dolce al gusto,
poscia chè mal si torce il ventre quindi.»
»Qualunque ruba quella o quella schianta,
con bestemmia di fatto offende a Dio
che solo al’ uso suo la creö santa.» Purg. 33, 58 ff.
3 Sagan finnes utförligt relaterad i ABassermann, Veltro,
Gross-Chan und Kaisersage, ss. 42 ff. Jfr till Dantes tolkning av trädet: EGParodi,
Poesia e storia nella »Divina Commedia» (Napoli 1921), s. 516.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
