Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Zetterstéen, K. V., Kristoffor Klewbergs hebreiska parentation över Ulrika Eleonora d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Översättning.
Bitter gråt och klagolåt
vid den höga och i allt landet älskade furstinnan, Sveriges,
Götes och Vendes drottning &c., drottning Ulrika Eleonoras
död. Välsignad vare hon i åminnelse! Tal, hållet inför stadens
representanter, professorerna, vetenskapens övriga idkare och
hela studentkåren vid Uppsala universitet av Doktor Kristoffer
Klewberg, som dagligen och stundligen rustat sig att vittna om
hennes storhet. Måtte hans klippa och förlossare bevara honom!
År 501.1
Förvisso har en mycket stor olycka nu drabbat oss, värre
än alla de olyckor, som hemsökt oss från vår ungdom ända till
nu, ty se, konungen i vårt rike är häftigt upprörd, han har
stigit ned från sin tron, han sitter och tynar bort, han har lagt
av sin mantel och höljt sig i sorgdräkt, han och alla hans tjänare,
som ständigt stå inför honom i hans konungaborg, ja, allt folkets
själ är bedrövad, ty människorna ropa, och allas ögon äro
förmörkade av sorg. Vårt lands invånare sörja allesammans, både
höga och låga, krigare och män, som bära anförarstav, präster
och profeter, krämare och åkerbrukare, furstar och vanbördiga,
gamla och unga, män och kvinnor, ynglingar och jungfrur.
Ve oss, som levat till nu! Går jag ut på gatorna, så hålla
alla stadens invånare dödsklagan liksom över enda barnet, och
såsom vatten strömma deras klagorop. Till och med när jag
kommer hem, hinner jag knappt sätta min fot i förstugan, förrän
ett förfärans skri tränger till mina öron, ett jämmerskri såsom
en barnaföderskas, och jag hör, huru man gråter i alla hörn av
huset och river sönder sina kläder, ropande: »Var är tröstaren,
och var kommer han ifrån? Dödens band omvärva oss, och
dödsrikets mörker betäcker oss; solen har gått ned i sin
mid-dagsglans, och aftonens skuggor förlängas mitt på dagen. Från
1 I), v. s. 1741 e. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
