Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 3. Reformsträvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O GÖSTA KELLERMAN
allt efter sin son hertigens av Kandia död år 1497, då t. o. m.
en reformkommission tillsattes.1 Men det stannade vid blotta
ansatsen. — Den av julius II år 1512 sammankallade
Lateran-synoden skulle visserligen även ägna sig åt reformer, speciellt
av kurian. I en bulla av den 30 mars förordnades, att
avgifterna vid kurian skulle minskas och att kurialernas missbruk skulle
avskaffas. Synoden skulle emellertid besluta vidare härom. Efter
Julius II:s död togs visserligen också saken upp av Leo X.
Taxorna vid kurian nedsattes betydligt och våren 1514 kom en
ingående bulla om kurians och kyrkans reform till stånd. Men
— det var blott halva åtgärder och därtill kommo de
mestadels icke att verkställas.2 Den år 15 17 avslutade Lateransynoden
hade sålunda endast bekräftat påvekyrkans vanmakt att
reformera sig själv.
Vad vi så kunnat fastställa ger vid handen, att påvestolen till
en början slagit in på en reformpolitik, vilken visserligen ej
gick ut på den genomgripande »reformatio in capite et membris»,
som Baselkonciliet trätt in för, men dock avsåg en sedlig
uppryckning samt även avlägsnandet av vissa missbruk. Likväl
vidmakthölls ej ens denna blygsamma kuriala reformlinje. Från
och med Sixtus IV:s pontifikat tilltogo i stället
missförhållandena. — För övrigt var naturligtvis reformintresset ute i kyrkan
högst växlande. Här och var uppträdde botpredikanter med stor
myndighet och åtminstone tidvis med framgång. Namn sådana
som Savonarola i Florens och Johann Geiler från Kaisersberg
i Strassburg tillhöra ju denna tid. Överhuvud berodde de
lokala förhållandena i hög grad på de ledande kyrkomännens
personliga kvalifikationer.
Vid sidan av de personligt religiösa skäl eller det sinne
för anständighet, som tilläventyrs kunde förmå furstarna eller
andra statsmaktens representanter att igångsätta eller stödja en
liknande reformverksamhet i sina länder, förefanns även för dem
’ Pastor III: I, ss. 360, 448 f„ 458 ff., 614, 617. I Alexander VI:s
ställningstagande till Savonarola medverkade helt visst rent politiska motiv och
detta kan därför ej andragas som exempel på A:s reformfientlighet. Ett
historiskt faktum är emellertid, att A. motarbetade och till sist
exkommuni-cerade den florentinske profeten, om han också härvid iakttog en
anmärkningsvärd försiktighet.
2 Pastor III: 2, ss. 812 ff., 864 ff., 886: IV: 1, ss. 559 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
