Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - H. S. Nyberg, Ett nytt textfynd till Manikeismen. Recension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.TT NYTT TEXTFYND TII.L MANIKEISMEN
33 Q
ansats till Manikult kan man läsa ut ur de sönderrivna sidorna,
där knappast en enda mening är fullständigt intakt.
S. 7—42 bär titeln »Predikan om det stora kriget» och är
av eskatologiskt innehåll. Författare är Kustaios, från en
Turfan-text känd som Manis lärjunge och följeslagare. Till grund för
denna predikan ligger den »synoptiska apokalypsen»: Matt. 24;
25, 31—46; Mk. 13; Luk. 21; isynnerhet Matt. 25, 31 ff. har
starkt sysselsatt Manis fantasi och återfinnes även i den i Turfan
upptäckta skriften Säpürakän. »Det stora kriget» är berättelsen
om de yttersta tiderna. Följande stadier urskiljas: 1) det stora
kriget, som även skall drabba manikeismen. Församlingen skall
genomgå stora lidanden och skingras, och de heliga skrifterna
skola råka i stor fara; 2) freden återställes och församlingen
förenas igen, varpå ett tusenårsrike vidtager, i vilket
manikeismen härskar oinskränkt. De heliga skrifterna återfinnas och
bringas till ära, och manikeismen blomstrar. En sida, som
handlar härom (s. 27), är undantagsvis ganska väl bevarad; 3) Jesu
tillkommelse till domen; Antikrist besegras och domen äger
rum; 4) Jesus återvänder till ljusriket; allt kött på jorden
upplöses så småningom och världen genomgår en väldig brand.
S. 42—85 är en historisk skrift, som handlar om Manis
avrättning och förföljelserna efter hans död. Den börjar med
Säpür I:s död 272 och Hormizds regering (272—273), berättar
så om Manis avrättning under Bahräm I (273—276) och
lärjungen och efterföljaren Sisinnios’ avrättning under Bahräm II
(276—293) och slutar med berättelsen om huru lärjungen Innaios
lyckligen botar den sjuke konungen, varigenom församlingen för
en tid får fred och ro. Det synes av denna skrift framgå, att
Mani avrättats i slutet och icke, som man hittills allmänt
antagit, i början av Bahräm I:s regering. Skriften synes ha burit
titeln »berättelsen om korsfästelsen»; i manikeismens religiösa
språk framställes Mani såsom avrättad genom korsfästning, men
man får ej av den f. ö. mycket fragmentariska skildringen det
intrycket, att Mani dött på korset, och icke-manikeiska skrifter
innehålla ingen antydan därom. Korsfästelsen får väl betraktas
som en kristen »stilisering».
S. 86—96: lovprisning av gudarna i manikeismens panteon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
