Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia - I. Den Leijonhufvudska donationen. Av N. J. och Edvard Söderberg - III. De Småländska hemmanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 2
N. J. SÖDERBERG OCH EDVARD SÖDERBERG
avseende detta namn. Stora barrskogar omväxla med föga annat
än vidsträckta sandfält, utan andra produkter än ljung och mossa,
eller med sanka mässar af en ofta förvånande vidd . . . Emellan
dessa skogar, ljungfält och mässar äro Aboernes inägor i små
afskilda stycken belägna; hvadan de flesta hemman här ligga enstaka
och en större By hör till ortens sällsyntheter . . . Abyggnaden å
domkyrkans hemman befanns här såsom i Gränö visserligen vida
mindre prydlig än i Calmar län; men dock på de flesta ställen
försvarlig . . . Rödtargning brukas icke här i orten . . . Det torde
icke undfalla upmärksamheten att på alla ställen utan undantag
saknades en liten byggnad, som Lagen uptager bland mangårdshusen.
Det hör til ortens egenheter, att det icke finnes hos någon bonde;
knapt hos lägre Ståndspersoner. Man ville derföre ganska ogerna
gå in på dess upförande; men jag var i detta afseende obeveklig,
då jag hade lagens tydliga föreskrift på min sida . . . Åkerjorden
består här överallt af svag sandmylla, och är i synnerhet det egna
vid åkerbruket i hela Södra delen af Jönköpings län att anmärka,
at den öpna åkern beständigt besås, utan hvila eller så kallat träde.
Man föregaf orsaken til denna vana härröra deraf, at åkerjorden til
hvarje hemman är mycket mindre vidsträckt, än uti andra landsorter,
och den blir i utförandet möjlig genom någorlunda uppdrifven
Boskapsskötsel och god tilgång på gödning, hvartill äfven articifiellt
beredda ämnen af granris, ljung m. m. nyttjas. Åkern är äfven här
mycket stenbunden men ej til den grad som i Calmare län ... En
hufvudsaklig olägenhet följer här åkerbruket: at under den til
utseendet bästa åker, på 10 à 12 eller flera tums djup, ofta
förekomma vidsträckta berghällar, hvaraf upkommer det, Äboerna kalla
bergsyra: bestående deruti, at grödan i för torra år bortbrännes, i
för våta år åter multnar . . . Mesta utsädet här är hafre: dessutom
sås något korn och något blandsäd, hvilken term på denna ort
betyder wårråg, blandad med hafre . . . Efter sammanräkning af
åbo-ernes uppgifter sås på hela godset årligen 54 tunnor god säd: det
vill säga allt beräknadt efter korn eller wårråg, ty man räknar här
alltid, at två tunnor hafre sås på samma rymd som en tunna af
nämnda sädeslag. Afkastningen skattas öfverhufvud till 3:dje eller
4:de kornet: Det will säga till 160 à 200 tunnor, om hela sådden
anses vara wårråg och korn, eller öfver 300 dito, om den endast
beräknas i hafre.
Ängsmarken härstädes har det egna, at den, med undantag af
några få utängar i gränsen af de widsträckta måssarna, eller spridda
på skogen, hel och hållen ligger inom samma stängsel, som
åkerjorden, eller med andra ord: at åboernas slåttermark hufvudsakligen
är ingen annan än den, som i andra Landsorter bär namnet af
Gärdesrenar, samt lindar och backar uti åkergärdena. Den är dock
af icke så obetydlig widd, och på några ställen af god beskaffenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
