Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia - I. Den Leijonhufvudska donationen. Av N. J. och Edvard Söderberg - III. De Småländska hemmanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 2 N. J. SÖDERBERG OCH EDVARD SÖDERBERG
begrepp om utseendet härstädes, där föga några kappland finnas
utan nämnda olägenhet, och där plöjning och harfning således med
mycken tidsutdräkt och svårighet äro förenade . . . Arrendecontracten
innehålla derföre ålägganden för Aboerna at årligen på hvarje IU
mantal borttaga 3:ne stenrör och bristande stenbrytning uptages i
syneprotocollet uti beräknadt penningwärde . . . Ängsmarkens
beskaffenhet på dessa hemman får icke heller anses efter de begrepp
man i Upland gör sig om äng. Den är wisserligen widsträckt och
numera til det mesta befriad från barrbuskar, men så mycket mera
upfyld af löfträd och löfbuskar af nästan alla slag samt af sten och
stenrör, så at den emot widden är ringa gifwande och fordrar mycket
arbete för bärgningen. Afkastningen upgafs til omkring 570 à 600
enbetslass årligen. Betet är i Svensmåla och Rättelsbo tilräckligt,
i Nymåla och Båckefall förswarligt, i Fjädersfall, Haddarp och
Ingels-torp däremot klent. Boskapsskötsel är dock ortens förnämsta
näringsfång, helst spannmål sällan fås öfwer egna behofwet på dessa i små
delar klufna och med mycket folk belastade hemman. Hästar
underhållas blott för åkerns harfning och till höets inkörning samt
tillfälliga skjutsar. Alla öfriga körningar ske med oxar. Ofwerhufwud
födas på hwarje mantal 30 à 40 fullwäxta boskapskreatur samt nästan
lika antal får. Getter finnas på få ställen. Genom afsättning på
landets talrika Boskaps- och Wiktualiemarknader, af hwad ladugården
kan producera, är det, som Aboerna skaffa sig utwäg til skattens
utgörande, och til inköp af nödwändiga waror. Några bland dem
hade genom omtanke i denna hushållsgren samlat icke obetydlig
förmögenhet. Biskötsel drifwes af de flesta Åboer med framgång,
likwäl mera i smått. Fisket är af ringa betydelse.»
Här må anmärkningsvis inskjutas, att i slutet av 1700-talet
anspråk på återköpsrätt till de till Leijonhufvudska donationen
hörande fastigheterna gjordes av generallöjtnanten greve Casimir
Lewenhaupt samt dennes son kammarherren greve Casimir E.
Lewenhaupt. Dessa anspråk föranledde, så som i det följande
skall närmare omförmälas, rättegång, vilken i underinstans vanns
av den sistnämnde greve Lewenhaupt.
I Anjous skrivelse av den 22 augusi 1816 säges angående
berörda rättegång, att densamma visserligen »förorsakade domkyrkan
betydlig kostnad och åboerne hwarjehanda lidande men tillika
medförde en wäsentlig förmån. Grefve Lewenhaupt lät sig nämligen
angeläget wara, at på alla ställen söka lantmätareförrättningar, och
låta hemmanen, behörigen Storskiftade, å charta läggas. Dessa
åtgärder, hufwudsakligen började undar hans korrta styrelsetid,
fortsattes sedermera med mer eller mindre drift, så at nu ändteligen de
för alla hemmanen äro fullbordade och fastställda. I Domkyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
