Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia - I. Den Leijonhufvudska donationen. Av N. J. och Edvard Söderberg - IV. Förvaltningen av donationen samt därför ansvariga myndigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
domkyrkorådets protokoll oupphörligen diskussioner och
förhandlingar med uppbördsfogdar och förtroendemän. Det torde över
huvud kunna med visshet sägas, att domkyrkorådet skött detta
sitt åliggande så, att domkyrkan, med vissa avkortningar under
1600-talet, utbekommit sin rätt. Såväl protokoll som de
räkenskaper, vilka ända från 1600-talet finnas kvar, vittna därom.
Domkyrkoförvaltningens sista ärende rörande de småländska
hemmanen gällde dessas försäljning, vilken påbörjades av
domkyrkorådet och genomfördes av annan myndighet. Redan i
domkyrkosysslomännen Anjous och Schrams omförmälda
berättelser av åren 1816 och 1831 hade åtgärden ifrågasatts och
frågan upptogs av Schram i domkyrkorådet den 1 mars 1832
enligt § 5 i protokollet för dagen. Enligt domkyrkorådets
protokoll den 16 november 1836 företogs ånyo frågan om de
småländska hemmanens försäljning till skatte med bibehållande av
en bestämd jorderänta, att utgå från hemmanen till domkyrkan.
Den 7 december 1838 underskrevs framställning av
domkyrkorådet till Kungl. Maj:t för utverkande av nådigt tillstånd till sådan
åtgärd. Sedan Kungl. Maj:t enligt brev av den 24 mars 1840
härtill lämnat nåd. bifall, beslöt domkyrkorådet den 25 januari
1844 (§ 13), »att en skrifvelse skulle genom
domkyrkosysslomannens försorg afgå till samtlige åborna å de småländska
dom-kyrkohemanen, hvari de skulle uppfordras att bestämt
tillkännagifva, huruvida de vilja begagna den i det Kungl. Brefvet
af den 24 Mars 1840 dem förunnade lösningsrätt; i sådant fall
skulle deras uppmärksamhet fästas därå, att skatteköpesumman
borde till domkyrkan vara erlagd inom 2:ne år efter delfåendet
af K. M:ts ofvannämnda nådiga Bref; i annat fall gå de sin
lösningsrätt efter minimisumman förlustige och äga blott sin
optionsrätt qvar. Vid köpets afslutande skulle köpesumman
hit-sändas för att utbytas mot köpebrefvet, vid hvars uppsättande
Herr Prof. Boëthius benäget åtog sig att vara
domkyrkosysslomannen behjälplig.» Samtliga åbor begagnade sig av dem
förunnad lösningsrätt; och vid styrelsens över domkyrkans ekonomi
sammanträde den 4 oktober 1845 anmälde
domkyrkosysslomannen, att skatteköpeskillingarna för de särskilda hemmansdelarna
dels i reverser dels ock kontant fullständigt inkommit samt
att hela skatteköpeskillingssumman, enligt företedd specifikation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
