Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 2 2
CARJ.-ALLAN MOBERG
förfarit inkonsekvent men ej i högre grad än vad varje dödlig
utsätter sig för och ofta beroende på de koncessioner för
vedertaget bruk, om vilka han talar i sina svenska arbeten. Vi kunna
också medgiva, att hans kyrkotonartliga teorier ha föga att
skaffa med den musikaliska verkligheten och att hans skarpa
skiljande mellan en »koralisk» och en »musikalisk» praxis, som
han delade med många av sina samtida, stämplar honom som
ett barn av rationalismens tidsålder.
Till Voglers musikaliska karakteristik bidrar väsentligen
hans inställning till orgeln. Huru han därvidlag som en tidig
banbrytare för en orgel med orkestral klang och dynamiska
hjälpmedel gjorde omfattande konsertresor och utförde de
våldsammaste tonmålningar på sitt eget »orchestrion» är välkänt
och tillhör ej vårt ämne. Hurudan Vogler ansett, att en
koral-beledsagning bort genomföras registermässigt och dynamiskt
inom protestantisk koral veta vi ej,1 då han ej yttrat sig därom,
och läge, »harmonia successiva», som gäller den harmoniska fortskridningen
»nur durch konsequente Tonfolge wird ein ästhetisches Ganze aufgestellt»).
Som 3:e punkt beröres de enstaka stämmornas självständighet och
förhållande till satsen i dess helhet, varvid formuleringen når principiell
fasthet i sin fordran: »Es ist nicht genug, dass eine jede Stimme einzeln fiir
sich singe; ihre Zusammenstellung mit dem andern ist das Wesentliche, und
das dabei zu vermeidende unangenehme Zusammenstossen durchgehender
Noten, um eine einzelne Stimme fliessend zu machen.» Detta är en
polemik direkt mot Fux’ Gradus ad Parnassum, vars företrädare i Nordtyskland
varit Kirnberger. — Weber uppvisar nu, hur Vogler genom skickliga
ändringar undvikit hos Bach ofta förekommande »unangenehme
Zusammenstellung» av toner i olika stämmor (t. ex. i:a koralen hos Bach,
fortskridningen j|till basen c—h.), »Eintönigkeit», »fremde Harmonien» etc.
Weber berömmer Vogler för att av koral nr 4 ha gjort ett mästerstycke,
utmärkt av sin »förträffliga ädla hållning», i koral nr 6 ha inlagt »större
harmonirikedom», i nr 7 överhuvud mera omväxling etc. — Intet i Voglers
bearbetning strider direkt mot hans huvudteorier, i sht om man tar i
betraktande, att friheten just här kunde vara större, då det ej gällde liturgisk
Gebrauchsmusik». Även det av Söhner, a. a., Beilage VIII, avtryckta
provet på Voglers harmonisering av den undersköna hymnen till helga
Lekamensfesten, 1’ange lingua gloriosi, håller sig inom ramen för hans
teorier.
1 Söhner, a. a., s. 118, anför efter en Miinchenhs, (autograf?)
registreringar, som hänföra sig till den efter Voglers principer ombyggda orgeln i
Münchens S:t Mikaelis: manual 1: Viola pomposa, Viola di Gamba, Sali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
