Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 carI.-allan moberg
instrument i kyrkan delade de reformerta sålunda med vida
franska kretsar även inom den katolska kyrkans led och med
denna insikt för ögonen skulle vi alltså även i den schweiziska
a cappella-sången se en viss bekräftelse på olikheten i
inställning till instrumentalbeledsagad vokalmusik hos skilda folk, som
vi i början av denna uppsats erinrade om.
Ytterligare en omständighet bör emellertid beaktas. Ehuru
i det reformerta Schweiz rätt sällan, förekom dock — i likhet
med bruket i franska kyrkor — beledsagning av blåsinstrument,
närmast basuner. Detta bruk blev särskilt populärt i
Sydtyskland, där man gärna i samband med festligare utformning av
kyrkomusiken vid högtidliga tillfällen tillfogade blåsinstrument.
Rent satstekniskt förutsatte blåsarackompanjemanget helst en
vokaliserad beledsagning.1 Även denna riktning löper (en smula
inkonsekvent som livet ofta är) parallellt med strävandena att
utarbeta ackompanjemanget a cappella och uppträder både hos
Wikmanson (koraler för blåsorkester),2 Frigel (i dennes
Ödman-litania för blåsare och fyrstämmig blandad kör) och Hæffner,
vilken senare i sin Koralbok 1820—21 bifogat ett antal koraler,
avsedda att beledsagas av blåsinstrument och pukor.3
Naturligtvis voro ej dylika festligt prydande instrumentala tillägg
alldeles ovanliga i Sverige, än mindre okända. Men därvid är
det fråga om spåren av Stormaktstidens kyrkomusikaliska praxis,
vilken emellertid under 1700-talets lopp »sekulariserades», d. v. s.
uppgick i det allmänna konsertväsendet, medan kyrkomusiken
nedsjönk till »en slät församlingssång . Gentemot användningen
av larmande blåsinstrument och pukor i kyrkan hade flera
kyrkoordningsförslag (och lokala förordningar i enskilda stift) inskridit
redan under senare delen av 1600-talet. Hæffners
blåsarbeled-sagning torde väl i en koral som »O Gud vi lova Dig»4 (Te
1 Jfr Fellerer, Beiträge etc., s. 39. — I Munchen utgavs bl. a. en
anonym samling av 219 koraler etc. för orgel, piano, violin, liksom också i
partitur för basunkör efter Hillers, Beckers, Schiclits m. fl. mönster.
2 G. Morin, lic.-avh., s. 99.
3 Det är följande nummer: 124, 197, 263, 268, 300, 378.
4 1765 utgavs i Berlin en bearbetning av samma koral av Chr. Rolle
... mit ausgesetzten Trompeten und Paucken, wie auch Zincken und Po-
saunen.» (Fellerer, a. a., s. 39). — En kör om 60 personer sjöng 1801 i
Uppsala domkyrka Voglers Hosianna samt O Gud vi lova dig, ackompanje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
