Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. I. Drag i Englands politiska och kyrkliga liv i mitten av 1300-talet - 1. Den antipapalistiska strömningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8
GUNNAR WESTIN
övringen förde den engelska kyrkan i förbindelse med nya
strömningar, just då den nordalpinska kulturutvecklingen med
Frankrike som ledande makt började sin blomstringstid. Med
nor-mannernas erövring blev normand-franskan hovets och den nya
adelns språk, och detta blev sedan det officiella språket i
England ända till mitten av 1300-talet. England var länge under
främmande herravälde i kulturellt avseende. De normanniska
herrarna utbredde sig i riket, utbildade det feodala systemet,
satte sig fast i statens och kyrkans höga ämbeten och växte
så småningom in i landets befolkning. Normannerna voro
Romkyrkans trogna anhängare, de voro lättare tillgängliga för
högmedeltidens imponerande påvemyndighet. Vilhelm Erövraren
hade själv också fått påvlig välsignelse för sitt erövringståg.
Man önskade få en fastare kyrklig ordning i det av Rom
alltjämt ganska oberoende öriket. Den Rom-vänliga tendensen var
förhärskande, normanner sökte reformera i gregoriansk anda,
och både i jurisdiktionen och ekonomien märktes det fastare
bandet med Rom. Men något genomförande av det
gregorianska idealet blev det ingalunda. Därtill voro också de nya
furstarna för självständiga och måna om makten. Vilhelm själv
hade den germanske furstens syn på regentens suveräna
ställning inom sitt folk. Han förklarade kyrkoegendomen för
länsgods, biskoparna betraktades som konungens vasaller, svuro
länsed och mottogo av honom investitur med ring och stav.
Påvliga överhöghetsanspråk tillbakavisades: påvens myndighet
i Englands kyrka ginge icke längre än landets egna lagar
med-gåve. Ingen påve kunde av Englands kyrka erkännas utan
konungens medgivande, inga påvliga bullor och brev fingo
giltighet i England utan konungens bifall. Inga kyrkliga lagar
fingo promulgeras, förrän konungen stadfäst dem. Allt detta
innebar för framtiden betydelsefulla principer, icke minst den
viktiga länsidén.1
intellectual culture but by its social traditions and its political associations.»
Så var det icke på de brittiska öarna. Christopher Dawson, Mediaeval
Religioti and other Essays, s. 101. Utan anknytning till den gamla
folkkulturen kom denna latinska kultur att vara osjälvständig och bero av sina
utländska förbindelser.
’ Vilhelm Erövraren blev förebilden för en furste, »der das
Kirchen-regiment mit äusserster Riicksichtslosigkeit handhabte, der sich aber trotz-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
