Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia: III. Domkyrkans återställande efter 1702 års brand. Av N. J. Söderberg - Reparationen åren 1702—1711 - II. Domkapitlets och Domkyrkorådets insatser - 2. Domkyrkorådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMKYRKANS ÅTERSTÄLLANDE EFTER I 7 O 2 ÅRS BRAND I 5 7
utmärktaste vetenskapsmän och lade grunden till de litterära
förbindelser, som hans söner sedan fortsatte och utvidgade. Ar
1665 blev han e. o. professor i historia och praktisk filosofi i
Uppsala, 1666 i teologi och 1670 ordinarie professor i
sistnämnda ämne. Ar 1687 blev han utsedd till biskop i Strängnäs
stift, men återkallades år 1700 för att intaga ärkebiskopsstolen,
vilken han med heder innehade till sin död 1709. Både såsom
lärare i teologi och såsom biskop ådagalade Benzelius stort
nit och mycken skicklighet. Han deltog i utarbetandet av den
nya kyrkolagen, kyrkohandboken och psalmboken. Han
bevistade riksdagarna 1680, 1689, 1693 och 1697 och stod i spetsen
för utgivandet av Karl XII:s kyrkobibel (1703). Hans egen
vandel var utmärkt genom gudsfruktan och dygder.
Jesper Svedberg, andlig skald, språkforskare, föddes år 1653 i
närheten av Falun på gården Sveden. Redan tidigt var
bibelläsning hans käraste sysselsättning. Efter skolgång i Falun samt
studier i Lund och Uppsala blev han filos, magister 1682,
prästvigd 1683 och samma år regementspredikant vid livregementet
till häst. Kort därpå företog han en långvarig utländsk resa,
varunder han särskilt i England hämtade praktiska lärdomar,
som blevo fruktbärande för hans framtida verksamhet som
predikant och själasörjare. Kort efter hemkomsten blev han även
förordnad till predikant vid Karl XI:s hov och vann genom sin
redbara och flärdfria karaktär, sin kraftfulla verksamhet och sitt
oförsträckta uttalande av sanningen konungens förtroende och
ynnest. Efter en kort vistelse som prost och kyrkoherde i Vingåkers
pastorat utnämndes han 1692 till teologie professor vid Uppsala
universitet och s. å. till universitetets rektor. Med så brinnande
nit höll han där sina föreläsningar och predikningar, att inom
kort en helt ny anda röjde sig i universitetsstaden. Det förra
bullersamma och utsvävande livet upphörde nästan alldeles.
Också var han föremål för djup och allmän saknad bland
lärjungar och församlingsbor, då han 1703 lämnade Uppsala för
att tillträda biskopsämbetet i Skara stift. I denna ställning
uppfyllde Svedberg sina åligganden med samma nit och omsorg.
Även i den svenska riksdagens förhandlingar kom Svedberg
att taga en ganska verksam del, särskilt vid överläggningar om
kyrkobibelns och psalmbokens revision. Vid riksmötet 1710 till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
