- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiosjätte årgången, 1936 /
272

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Salomon Kraft, Kaniken Nils Sigvastssons rapport om kyrkliga förhållanden i Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SALOMON KRAFT

håller, att en avskrift må tagas ur vederbörande prokurators
register.1 Det torde alltså kunna tagas för givet, att även en
supplik in originali från 1320-talets förra hälft borde uppvisa
de angivna kansliannotationerna och att vi alltså i Nils
Sig-vastssons rapport icke äga en dylik originalsupplik. Frånvaron
av samma anteckningar hindrar även antagandet, att man här
skulle ha att göra med ett parti av ett supplik- eller
proku-ratorregister.2

Man kan — med bortseende från att pergament kommit till
användning — framföra en hypotes, att inlagan innehåller
petitioner, vilka aldrig nått fram till en handläggning, som kunnat
föranleda några påvliga resolutioners införande i marginalen.
Härtill är att anmärka, att sakligt sett en punkt i suppliken
säkerligen blivit av påven bifallen. Den allra sista
supplika-tionen har följande lydelse: »Vidare är dessa tre rikens idiom,
nämligen Danmarks, Sveriges och Norges, till den grad
främmande och åtskilt från varje annat idiom, att det icke kan
förstås av tyskarna, icke ens av köpmännen, och att de, som från
de nordiska] länderna komma till kurian, icke utan vidare kunna
förrätta sin konfession, så framt det ej sker genom tolkar, som
mestadels äro mindre omsorgsfulla och som därtill ofta nog
knappast stå att uppdriva. Fördenskull nödgas de i många fall
att antingen göra sin bikt alltför ofullständigt eller också utan
avlösning återvända från barmhärtighetens källa liksom
förtvivlande om nåden. Ovannämnde ärkebiskop och hans biskopar
anhålla ödmjukligen och undergivet, att I täcktens, av faderlig
omsorg för själarnas frälsning, för nämnda riken sörja för en
skriftefader på det språket, såsom de plägade hava av gammalt,
och utanordna avlöningsförmåner åt honom liksom åt övriga
Eders Helighets penitentiarer.» Den hittills äldste kände peni-

1 Göller, a. a., s. 196 (för föreliggande undersökning, som tager fasta
på kansliannotationerna, saknar det betydelse, om registret ifråga eventuellt
icke tillhört en prokurator utan en funktionär inom kurian, se Bresslau,
a. a., s. 13, not 2). —- Det må i detta sammanhang erinras om vilka
oerhörda mängder av skrivelser, som utgått från kurian under Johannes XXII:s
18-åriga pontifikat: Mollats regestverk över nämnde påves »litteræ
commu-nes» upptager 64,421 nummer.

2 Mot ett sådant antagande tala även andra skäl, men det anförda är
tillfyllest.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1936/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free