Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Helge Ljungberg, Vårdtecken. En liturgisk-etymologisk undersökning till 1529 års handbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRDTECKEN
285
Olavus Petri ej på denna korta tid hunnit utarbeta hela
handboken, utan denna torde med all sannolikhet hava förelegat
utarbetad före år 1529, ett antagande som vinner stöd i Olavus
Petris eget uttalande i handbokens efterskrift."
Vilka hjälpmedel hava stått Olavus Petri till buds?
Dop-ritualet i 1529 års handbok visar nära anslutning till Luthers
Das Taufbüchlein av år 1523, medan vigselritualet visar större
frihet gentemot tysk-lutherska förebilder.2
Källorna till 1529 års handbok fördela sig på följande
grupper:
1) »Den latinska handboken.»
2) Utländska förebilder.
3) Olavus Petris egna tillägg och nyskapelser.
Det källkritiska intresset samlar sig kring tvenne punkter:
1) Frågan om »den latinska handboken».
2) Den inre avvägningen mellan de trenne ovan angivna
slagen av källgrupper.
Ehuru möjlighet finnes att uppfatta »den latinska
handboken» som ett kollektivt begrepp och alltså syftande på den
samlade medeltidssvenska liturgiska traditionen, torde, efter
Olavus Petris egna ord i företalet, närmare till hands ligga det
antagandet, att författaren därmed åsyftat en bestämd katolsk
handbok. Vilken? Sedan Quensel utgivit sina Bidrag till den
svenska liturgiens historia, har ytterligare ett svenskt, medeltida
manual publicerats, nämligen det s. k. Manuale Upsalense, tryckt
i Stockholm år 1487 och av utgivaren, riksbibliotekarie I.
Collijn, betecknat som »icke blott det äldsta tryckta svenska
manualet utan även den äldsta tryckta nordiska ritualbok
överhuvud av detta slag».3
1 I »Beslwtningen» skriver O. P.: »Och än thå wij her j Stocholm
wärde annerledhes berychtadhe, så må doch huar och en förstondigh
men-niskia som thenna handbook läsandes eller hörendes warder förståå om
wij j thenne saker som her föregilfuas handle Christeliga eller ey när wij
sacrament och annor stycke driffue widh thet sett som her är vthsatt.»
Jfr härtill Rodhe a. a. s. 7 f.
2 Quensel, a. a. I, s. 4 f. Rodhe a. a. s. 248.
3 Manuale Upsalense, utg. av collijn, Uppsala 1918, s. viii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
