Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER
2 I
nu, att fyra av de lärdaste av dessa anlände från Oxford för
att deltaga i förhandlingarna i St. Pauls’. Detta kan i förstone
förefalla egendomligt, men vi ha här återigen ett eklatant bevis
för att huvudfrågan var biskopars, prästers och munkars
egendomsbesittning och rikedomar inom England och överhetens rätt
att ingripa med en kyrkoreduktion. I denna sak voro
tiggarmunkarna fullt ense med Lancaster och Wyclif.1 Däremot voro
de mycket påvetrogna, och det är otänkbart, att de skulle ha
hyst några sympatier för Wyclifs akademiska invändningar mot
påvedömet, såsom vi ovan lärt känna dessa. För att ytterligare
stärka Wyclifs sak vid förhöret inför biskoparna infann sig
Lancaster personligen, och i hans sällskap befann sig en av de
främsta världsliga stormännen, Henry Percy. Ett gynnsammare
utgångsläge för det första officiella svaromålet kunde Wyclif
icke gärna få. Men det kom aldrig till något svaromål. leke
heller kom man till anklagelsepunkterna, varför vi sväva i
okunnighet om dessa. Säkerligen var det främst fråga om de av
Wyclifs satser, som inkräktade på de andligas
egendomsbesittning och jurisdiktion, inklusive exkommunicering för uteblivet
tionde och gärder.2 Säkerligen voro de egendomsbesittande
munkarna, possessionati, i Oxford bakom det hela. Knappast
voro de stora prelaterna ivriga att nu ingripa för att hävda
påvens ställning och auktoritet, ty de hade själva pressats från
Avignon-kurian mer än vad de kunde anse billigt. För att nu
icke tala om de utländska påvetjänarnas utsugning av landet.
Det visade sig ju också sedan, när de påvliga bullorna mot
1 C kron. Ang/., s. 118, omtalar, att Lancaster inbjöd en representant
för vardera av de fyra tiggarmunkordnarna, »advertens eosdem quodam
odio naturali et inveterato prosequi solere possessionatos, et eorum ab initio
successibus invidere». Man märker, att det är benediktinermunken, som
för pennan. Hans broder i Hist. Angl., I, s. 325, berättar också om hur
världsliga herrar gynnade Wyclif, »eo nempe maxime, quia tantam potestatem
tribuerint laicis suis assertionibus, ad auferendum temporalia a viris
eccle-siasticis et religiosis».
s Chron. Angl., s. 118, anger endast, att Wyclif kallats att svara för de
underliga satser, »quæ de ejus ore processerant, ut creditur, docente eum
Sathana, totius ecclesiæ adversario». Tidigare har denne förf., s. 115 f.,
en mer allmän uppräkning av Wyclifs farliga teser, men dessa äro tydligen
hämtade ur bilagan till påvebullorna, varom strax skall talas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
