Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Nicolaus Botniensis’ teser om Skriften 1584 och Uppsala mötes beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 6 2 HANS CNATTINGIUS
upplagor förkastades, och så, att hela konkordieboken f. ö.
presenterades som den enda riktiga utläggningen av Augustana
invariata. Det heter sålunda i Kursachsens KO 1580. att
den Augsburgska bekännelsen utan enhälligt gillande av alla
de ständer och teologer, som en gång antog den, blivit
förändrad, men att kurfurstar, furstar och ständer nu återgått
till Confessio Augustana invariata 1530 och avvisat alla
förändrade lydelser.1 Härmed riktades avsiktligt ett slag mot
kalvinisterna, som gärna åberopade Variata för att så komma
i åtnjutande av den åt Augsburgska konfessionsförvanter
tillförsäkrade religionsfreden 15 5 S • Även om de ortodoxa lutherska
furstarna icke nådde de politiska resultat, som de åsyftade,
ledde dock konkordieformelns ställningstagande därtill, att
Invariata blev den enda av de ortodoxa lutheranerna erkända
lydelsen av Augustana. Då kalvinisterna icke kunde gilla denna,
blev remnan från denna tid mellan lutheraner och kalvinister
mera definitiv.2
Detta bör hållas i minnet, då vi nu ställas inför den
tydligen oundvikliga frågan, varför männen vid Uppsala möte icke
antogo hela konkordieboken, eftersom de enligt den här
skisserade uppfattningen befunno sig teologiskt på samma linje
och även i beslutet influerats därav. I förbigående kan då
först spörjas, varför man 1 593j om den motsatta uppfattningen
har rätt och teologerna verkligen teologiskt avvisade
konkordieformeln, icke likväl kunnat antaga Luthers Lilla katekes eller
Apologien eller Schmalkaldiska artiklarna? Ty något stöd
därför, att Uppsala mötes män stodo avvisande också mot dessa
skrifter har icke förebragts och torde icke gå att uppleta. Men
pekar icke denna omständighet i den riktningen, att det
avgörande för teologerna 1593 icke kan ha varit en eventuell
strävan att få med så många riktiga bekännelseskrifter som
möjligt i beslutet? Vad det gällde, var att få liturgien
avskaffad och rikets religion otvetydigt fastslagen som renlärigt
luthersk. Vad som ovan anfördes om Augsburgska bekännel-
’ Richter, Die evang. Kirchenordnungen. 1846. II, 402.
2 Se Leuhe, Kalvinismus und Luthertum im Zeitalter der Ortodoxie
1928, s. i—50. Schmaltz, Kirchengeschichte Mecklenburgs. 1936. II.
I73—I94-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
