Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANONISK ELLER NATIONELL RÄTT? I 07
även gent emot påven, nyss avlidit (1250). Det är knappast
troligt att hans stridssatser varit utan inflytande på gestaltningen
av förhållandet mellan den danska kronan och ärkestolen i Lund.
Den berömda, i publikationen Acta processus litium senast
tryckta skildringen av den stora ärkebiskopsstriden 1254—75,
har till oss förmedlat kännedomen om de rättsfrågor som lågo
under striden. Skildringen är till sin tidigare del, i form av
processreferat — man kan kalla dem rättegångspromemorior —
författad av Jakob Erlandssons förtrogne, domprosten Sasser
och fyra Lundakaniker, bland dem Jens Dros, som blev
ärkebiskop 1280, sannolikt även Trugot Torstensson (ärkebiskop
1276—80). Om dessa referat säger LUDVIG HOLBERG, Konge og
Danehof, sid. 69, att »de ere fra det ærkebiskoppelige Partis Side
affattede af lærde Jurister og skrevne med en sjælden Klarhed og
Præcision. Enver Yttring i dem om Rigets Forhold og Institutioner
fortjener derför, især hvor der ikke kan være tale om at
Yttringen er farvet af et Partisyn — den nöieste Opmærksomhed.»
»I lit till Hans rättfärdighet, som vaktar på sanningen och
skaffar dem rätt, som lida orätt» — börjar i översättning den
latinska texten — »hava vi, vilkas sigill äro hängda här nedan,
önskat kort och sannfärdigt göra reda för händelsernas gång i den
sak, som föres mellan Danmarks höge konung och herre på den
ena sidan och Lundakyrkan på den andra1, varvid vi hoppas, att
minnet av dem i kommande dagar icke skall vara samma kyrka
onyttigt utan med tiden bliva till tröst och värn, om det en gäng
ej längre står klart vad som skett och sanningen såsom följd av
visst folks oriktiga påståenden förmörkas, ja helt går under.»
Innocentius IV hade år 1253 besatt ärkestolen med biskopen
i Roskilde Jakob Erlandsson av den mäktiga ätten Galen. Detta
hade skett konungen oåtspord; sannolikt har denne haft sin
egen kandidat. Skildringen börjar med 1254 års förhandlingar
i Lund om den skånska kyrkorätten, såsom redan nämnts
tillkommen år 1171 i form av en överenskommelse mellan
ärkebiskop Eskil och skåningarna och med kung Valdemars
godkännande. Denna traktat gav i väsentlig mån koncessioner åt
* Domkyrkan (»den heliga kyrkan») var ett kollektivt rättssubjekt,
under vilket innefattades såväl ärkestolen, domkapitlet och dess olika
ämbeten som domkyrkokassan.
8 — 38396. Kyrkohist. Årsskri/l 193S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
