Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Stade, Påvebrevet till »konung K.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 ARNE STADE
denna åsikt, förklaras av att den icke har låtit sig förenas med
den vedertagna meningen om brevets adressat.
Den förste, som tog ställning till frågan om vem, som
döljer sig under signaturen K., var C. Örnhielm.1 Han synes
framför allt ha frapperats av det förhållandet, att den svenske
ärkebiskopen, Stefan, i påvebrevet varken direkt tilltalas eller
apostroferas, och såsom den plausiblaste förklaringen härtill antagit,
att urkunden utfärdats, innan Uppsala ärkesäte ännu upprättats,
alltså i början av ilöo-talet. Sveriges konung var på
ifrågavarande tid Karl Sverkersson, och det skulle följaktligen ha
varit han, som avsågs med »konung K.». Ornhielms tolkning
upptogs av Celse2, och accepterades ännu av Liljegren.3 Den
faller emellertid på det faktum, att kurian under 1160-talet
aldrig uppehöll sig i Tusculum. Redan O. S. Rydberg var
fullt på det klara med det ohållbara i den örnhielmska
tolkningen och sökte korrigera densamma: initialen K. supplerades
till »K[anuto]», och brevet angavs vara ställt till den erikske
konungen Knut I.4 Ännu efter sex decennier är denna mening
allenarådande. Och dock synas i själva verket starka indicier
kunna anföras mot densamma.
Julibrevets adressater äro uppenbarligen samt- och
synnerligen hemmahörande »per Gothiam», och det är betecknande
nog också i »Codex ecclesiae Lincopensis» som brevet i
avskrift bevarats till eftervärlden. Detta i sin tur synes visa hän
mot att konung K., oaktat han av Alexander tituleras »rex
Sweorum et Gothorum», realiter fungerat som regent endast i
Götaland. Så har förhållandet också i allmänhet uppfattats.5
1 Historiac Sveotuim Gothorumquc ecclesiasticae, Sthlm 1689, sid. 496 ff.
2 Apparatus ad Historiarn Sveo-Gothicam, ed. M. v. Celse, I, Sthlm 1782,
sid. 38.
3 DS, I (1829).
4 ST, I (1887).
5 En avvikande mening omfattas av Jalmari Jaakkola, som (med stöd av
DS, I: 577) gör gällande, att »det funnits ett troligen alldeles analogt brev,
som varit adresserat till biskoparna och prästerskapet i Svealand», Sv.
Dagbladet °°/7 1922 (Uppkomsten av S:t Eriks kult). Nämnda artikel utgör en
sammanfattning av de åsikter, som av samme förf. framlagts i hans
gradual-avhandling, Pyhätt Eerikin pyhimystraditsionin, kultin ja tegendan synty
(Erik den heliges förklarande för helgon, kultens och legendens uppkomst),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
