Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 2. De politiska förhållandena intill kung Hans’ död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
Stures rådgivare synas dock ha misstänkt, att prelaterna också hade
andra, dolda motiv, nämligen att återkalla Vadstenamötet (vilket
för Matts Gregerssons vidkommande likvisst ej var något dolt motiv)
samt att dryfta frågan om Viborgs slott o. a. Det är ju tämligen
självfallet, att ett möte mellan kyrkans ledande män samtidigt måste
haft allmän politisk betydelse, i det man så fått tillfälle att diskutera
det politiska läget.
Oroade över prelaternas möte ha sålunda Arvid Siggesson och
Sander Arendsson rått Sten Sture att ofördröjligen sända ett bud
till Enköping med ett av den förre uppgjort utkast och att framföra
sin ursäkt samt ge uttryck åt sin goda vilja (»ider godha tilbyudelse
ok orsäkt»), så att man inte sedan skulle kunna tillvita honom någon
försummelse. Ävenså borde herr Sten taga med sig några av rikets
råd, i synnerhet Västeråsbiskopen, till Salaberg för att med deras
hjälp anställa rättegång mot de tredskande därstädes. Man kan
förmoda, att hänsyn till den påvlige legaten och det stundande konciliet
åtminstone medverkat till dessa försiktiga rådslag. Herr Sten synes
också ha följt dem och avsänt en skrivelse i enlighet med det till
Enköpingsmötet av Arvid Siggesson uppsatta utkastet, vari han
ursäktade sig för sitt uteblivande och anmodade kyrkomännen att utse
lämpliga delegater till Romkonciliet samt utarbeta förslag för
herremötet i Vadstena.1 Skrivelsen uppehåller sig speciellt vid frågan om
lejd för den påvlige legaten. Då det vore att befara, att allmogen
skulle utsätta ett från Danmark kommande sändebud för övervåld,,
så som ägt rum för två år sedan, förklarade herr Sten sig villig att
antingen personligen eller genom ombud möta legaten vid gränsen
och låta eskortera honom till Vadstenamötet för att där framföra
sitt ärende. Men kyrkomännen borde försäkra sig om att icke legaten
droge in danskar i sitt följe eller medförde något uppdrag från kung
Hans eller något bannsmål, »pa rykessens menighe, eller nogers tess
inbyggeres argasthe».
Kyrkomännen ha icke haft något annat att invända mot detta
än att herr Sten avråddes från att personligen möta den påvlige
legaten.2 Måhända har man varit ängslig för att denne annars skulle
kunna få en icke önsklig inställning till de svenska förhållandena.
Därför borde han i stället eskorteras först till biskopen i Skara och
1 Sjödin, a. a., s. 75 ff.
2 I brev d. 20 dec. 1512 (BSH V, s. 521 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
