Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - II. Åren 1712—1731. Av N. J. Söderberg - 5. Altaret och S:t Eriks skrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
AUGUST HAHR OCH N. J. SÖDERBERG
della casa santa’, finnes intet sådant altare. Förebilden har i
hufvudsak varit altaret i Ignatius Loyolas kapell i Roms jesuiterkyrka,
hvilket altare är ett verk af den s. k. jesuitstilens stormästare pater
Pozzo. Upsalaaltaret är komponeradt i samma praktfullt pompösa
barockstil, dock med den skilnad, att allting deri är måladt trä och
gips, som i förebilden är marmor, lapis lazzuli, verde antico och
förgylld brons. Resningen liknar i någon mån en triumfbåge,
hvarigenom midtpartiet blir fullt genombrutet, men bågens sidopartier
äro på barockens vis stälda snedt perspektiviskt, för att åstadkomma
åsyftad teatralisk effekt. Det hela reser sig från en sockelafdelning,
framför hvilken altarbordet är stäldt; derofvan följer den afdelning,
som bildar underlag för bågen och dess sidopartier, med postament
för kolonner och på midtfältet en relief, framställande nattvarden.
Sedan kommer resningens midtparti, bågen med sina sidostycken,
till hvilka höra fyra refflade kolonner af komposita-ordning med
förgylda kapitäl och skaft af härmad lapis lazzuli, två på hvarje sida,
bärande, liksom sidostyckena i sin helhet, tillhörande bjelklag och
förkroppningar, med svängda linier och bukig fris, samt öfver
bjelklaget afbrutna runda gaflar, pa hvilka hvila förträffligt modellerade,
knäfallande gipsenglar, omgifna af molntappar i gips. I bågöppningen
är insatt korset med den korsfäste frälsaren och vid dess fot
bildstoder i gips af Maria och Johannes. Bågen krönes af en kartusch
med ett par småenglar (»putti») på sidorna, liksom äfven 2 sådana,
sörjande, äro anbragts invid korsets fot, alla väl modellerade. Högst
upp följer sist en attika med samma svängda kontur som det
underliggande bjelklaget, och bärande som detta afbrutna runda gaflar,
mellan hvilka i höjden är anbragt en sol af gips med förgylda strålar,
omgifven af »putti» på gaflarne, i hvars midt dufvan, den helige andes
symbol sväfvar. På båda sidor om den nedersta afdelningen, sockeln,
äro anbragta grupper i gips på fotställningar i samma stil och
material som sjelfva altaret. Den ena framställer Religionen med korset
och den flammande viggen, som störtar kätteriet, representeradt af
ett par figurer, den andra Tron med kalken, som förgör afguderiet,
äfven representeradt af allegoriska figurer. Dessa grupper äro
bildade efter det ofvannämnda Ignatiusaltarets sidogrupper, den
sednare af fransmannen Teudon, den förra af hans landsman Le Gros,
som i originalet under »kätteriets» figurer lagt böcker med namnen
Luther och Calvin. Då altaret var uppsatt, sträckte det sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
