Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean Hoffmann, Upphävandet av Nantesiska ediktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
jean hoffmann
gärder samt intendenternas egendomliga sätt att skipa rättvisa, och
å andra sidan, huru konungen själv krävde rättvisa. Man inser då,
vilken grundad anledning dåtidens mest framstående protestantiske
präst, Claude, hade att skriva mitt under förföljelsen: »notre seul
rempart, notre seul défenseur c’est le Roi.»
Lika lidelsefullt uppriktigt ljuder det från två andra vittnen: våra
fäder, som lidit för sin trosfrihet, och konungen, som ville återföra
dem till vad han ansåg vara den enda sanningen. Från 1661 till
1685 fälldes allt strängare och strängare domslut rörande ediktets
tolkning, ofta i utbyte mot en större frivillig gärd. Vi måste hålla
oss till, vad de förföljda själva säga om händelserna, för att få klart
för oss, vad dessa betydde för dem. Tidens memoirer visa oss, att
varje gång protestanterna nådde fram till konungen denne beviljade
deras begäran, om den föll inom ediktets ram. För att endast citera
ett exempel: då 1675 templet i Rennes blivit förstört av ett
folkupplopp, tvekade konungen icke att döma staden att återuppföra det
på egen bekostnad och dessutom landsförvisade han parlamentet i
Bretagne för att det icke tillräckligt strängt straffat våldsverkarna.
Samma stränga straff drabbade parlamentet i Bordeaux för en
liknande förseelse. Och Ludvig XIV brukade inte för småsaker
landsförvisa ett parlament.
Från 1674 till 1676 drog »man» (det skulle verkligen vara
intressant att avslöja denna anonyma församling) fördel av konungens
frånvaro för att fälla en serie förföljelsedomar, vilka buro den falska
beteckningen: »le roi étant présent en son conseil.» Då konungen
senare åter tog regeringsärendena om hand upphävdes flera av dessa
åtgärder. Så småningom kringgärdades konungen av sammansvurna,
vilket icke kunde annat än tilltala honom så länge de blott voro
goda katoliker. Från och med 1679 började direkta angrepp på
ediktet. Vi måste se saken sådan den var: hovet var ett nät av
intriger och »man» sovrade noggrant nyheter och upplysningar innan
de nådde konungen. Intendenterna i landsorten sökte intaga en
sådan hållning, att de stodo väl hos konungens närmaste omgivning.
Det katolska Frankrike rasade vid underrättelserna om förföljelserna
i England och alla organisationer hetsade mot de reformerta, som
det gällde att utestänga från allmänna tjänster, allt förhållanden som
bidrogo att brådstörta utvecklingen. Det fanns ändå fler: jag anför
den tillämpning man gav konungens utslag. Sålunda bestämde ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
