Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Granskningar och anmälningar - George Hammar, Christian Realism in Contemporary American Theology (Utgivaren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
granskningar och anmälningar
ledes 1930-talets reaktion under barthianskt inflytande, som förf. har
i sikte. Emellertid kommer förf. först på sidan 167 fram till den
systematiska behandlingen av de tre teologerna, sedan han ägnat nära hälften
av boken åt en allmän kritisk granskning av »den nuvarande teologiska
situationen i Amerika» och åt en historisk översikt i två kapitel.
Beskrivningen av den teologiska situationen summeras upp sålunda: å ena
sidan en upplösning av den liberala teologien till sekulär religionsfilosofi,
å den andra sidan en teologisk renässans, en »kristlig realism». Den
sistnämnda företeelsen är huvudföremålet för förf:s intresse. Det förra
är endast den dystra bakgrunden, som icke göres till föremål för en
grundlig, objektiv undersökning, som nedan skall påvisas.
Förf. avser att dra en bestämd gräns mellan »liberal teologi» och
rent humanistisk religionsfilosofi, och detta är nödvändigt och
riktigt. Emellertid lyckas han icke genomföra avsikten, då han t. ex. låter
den senares negativa hållning till det kristna uppenbarelsebegreppet
gälla även för de liberala teologerna. Han reserverar uppenbarelseläran
för den »kristliga realismen», d. v. s. den antiliberala och konservativa
riktningen. Immanenstron gör han således till de liberala teologernas
stora avfall från den historiska kristendomen. Så summariskt kan man
dock icke behandla den teologiska liberalismen i U. S. A. Att det finns
radikala teologer, som hamnat utanför den kristna uppenbarelsen,
är riktigt, men sådana betydande kristna liberala teologer och tänkare
som W. A. Brown, A. C. Knudson, Shailer Mathews, H. E. Fosdick,
W. Rauschenbusch och A. C. McGiffert kunna icke placeras inom den
religionsfilosofiska immanensåskådningens sfär. Deras liberala teologi
innebär icke ett övergivande av den kristna uppenbarelsen utan en viss
tydning av den.
Det är icke fullt klart, varför förf. vid teckningen av det teologiska
läget ägnat ett så stort intresse och utrymme åt icke-teologiska
religionsfilosofer och renodlade humanister, där de konsekventaste äro »ateistiska
positivister» (s. 37). Här äro Royce, Hocking, Bowne, Otto, Sellars,
Ames och Dewey, ja även den rent humanistiske journalisten Walter
Lippmann; här äro också Chicago-skolans Wieman med sin
»neo-natura-listic American philosophy of religion» och Whiteheads »cosmological
speculation». När man känner till, vilken ringa betydelse, för att icke
säga betydelselöshet, dessa icke-teologiska filosofer lia inom de teologiska
fakulteterna och seminarierna (exempelvis Wieman inom det egna
universitetets Divinity School), så finner man det ganska överflödigt, att
de ges ett så stort utrymme i en teckning av det teologiska läget.
Dessutom synes det vara ett otillbörligt misskrediterande av den liberala
teologien, om man, som förf. gör, sätter som en giltig tes, att det är den
liberala teologien, som lett till dessa radikala sekulära filosofier. Förf.
menar sig kunna påvisa, huru den liberala teologien upplöses i
ickekristna religionsfilosofier. Gång på gång vill förf. påvisa denna
upplösningstendens inom den liberala teologien.
Även om exempel på sådan urartning av liberal teologi till icke-kristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
