Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - II. Det chlystiska sektväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständigt med den chlystiska rörelsen och grundar en egen sekt,
skoptserna.[1] Det ryska sektväsendet delas alltså upp i två delar,
den chlystiska, där den gamla traditionen och formlösheten fortleva,
och den skoptsiska, i vilken en viss fast ordning gör sig gällande och
där allt samlas om Kondrati Selivanov. Vi återkomma senare till
skoptserna.
Övergå vi så till chlysternas lära, så finna vi, att, förutom
Danilas tolv bud, ha de ingen upptecknad lära. Man kan därför ej ge
några fasta formuleringar av deras lärosystem. Då, som redan
nämnts, de olika »skeppen» intaga en i förhållande till varandra
mycket självständig ställning, kan det mycket väl hända, att de
olika skeppens uppfattning i enskilda frågor företer vissa olikheter.
Att sätta upp ett lärosystem och säga, att detta är chlysternas tro,
låter sig ej göra. Det enda man kan ge är egentligen den allmänna
tendensen i och de gemensamma huvuddragen av den chlystiska
trons innehåll.
Den chlystiska världsåskådningen utmärkes av en starkt
utpräglad dualism. Den andliga världen har sitt ursprung i Gud, den
kroppsliga i Satan. Den heliga Treenigheten är det högsta andeväsendet.
Men denna Treenighet är ej att fatta som en personlig makt. Den
är snarare den gudomliga kraften. Därav kommer sig att olika
människor kunna bli gudomliga personer. Den gudomliga kraften
har nämligen tagit sin boning i dem, och de äro alltså bärare av
gudomen. Så tog Herren Zebaoth gestalt i Danila, Kristus i Ivan
Suslov och många andra. Märkligt nog personifieras dock aldrig
den helige Ande, antagligen därför att Anden egentligen är det
evigt gudomliga.[2] Konovalov påstår, att det ligger ett visst
spiritistiskt drag i chlysternas uppfattning av den helige Ande. Denne
uppfattas enligt honom som en sorts gasartad kropp, som genom
andningsorganen smyger sig in i människan.[3] Att en människa är
bärare av gudomen visar sig däri, att hon i ekstasen bevisar sig äga
större andliga gåvor än de andra. Att, som Margaritov påstår, de
olika »kristusarna» utses genom val inom »skeppen», är så vitt jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
