Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Georg Landberg, Carl Gustaf Hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. G. HAMMARSKJÖLDS BREV FRÅN KYRKOMÖTET l868 201
Kanske bedrog jag mig dock härutinnan. — Något nytt i öfrigt vet jag
mig ej hafva att säga. Jag har att fundera på ett svårt betänkande i
en juridisk fråga för akademiens skull. Den saken tvingar till verkliga
studier. Jag är ledsen att akademien får vänta, men jag kan icke hjelpa
det. Jag måste söka att samla sakupplysningar; innan jag kan något
göra. Min företrädare tyckes haft papperen en längre tid, men gjorde
intet dervid. —- En gammal vän, Bellander, har flyttat hit med hustru
och svägerska. Han är skollärare i Köping, men vill blifva prest. Hugo
och jag besökte honom i går afton. Han var alltid en from man, och
nu tycktes hans Schartaunism hafva blifvit mildrad. Beskow1 är ej
kommen, men väntas i denna vecka. Han har fått våning. Genom
Kongl, dispens är han befriad från alla examina utom prestexamen
för domkapitlet. —
Då jag ej vet mig hafva mera att säga, så fortsätter jag kanske
skildringen af mina personalintryck från kyrkomötet. Jag vill blott
till mitt förra bref i det ämnet tillägga, att det är möjligt, att Bring var
mindre osjelfständig än jag tyckte honom vara. Jag tror mig dock hafva
rätt goda anledningar till min uppfattning. — Af prester, som jag ännu
icke skildrat, märkes Falck2 (Lunds st.), en ytterst högkyrklig gubbe,
som föreföll envis och tråkig. Enskilt lär han, i början af mötet
åtminstone, kommit med stickord mot pietisterna och höll på att
dymedelst göra mycket ondt. Han kom äfven med det välmenta men
obetänkta förslaget, att kyrkomötet skulle aflägga en trosbekännelse. Då
lagen ej vet om något sådant, kunde ingen dertill tvingas. Förslagets
hela följd skulle derföre blifva att reta rationalisterna till uttalanden
som varit förargelseväckande, emedan kyrkomötets vanmakt mot sina
medlemmars otro blifvit blottad. Erkebiskopen, som säkert ville
undvika detta såväl som rationalisternas onödiga retande, afstyrde med
stor takt hela saken och fick beröm derför jag tror af alla partier. Falck
hade förresten föga inflytande. —■ Anderson (Wexiö st.)3 var en redig
talare, när han yttrade sig, hvilket dock sällan skedde. I lagutskottet
lärer han uppträdt grufligt högkyrklig. Holmqvist (Göteborgs st.)4
yttrade sig blott ett par gånger. Han hade en röst, hvars ljud Hugo ej
opassande liknade vid en ankas snattrande. Hvad han sade, kunde
jag föga höra. Enskilt lär han hafva uttalat sina förkastelsedomar öfver
nästan allting nytt. Groth (Carlst. st.)5 föreföll bornerad. Eurén
1 J. F. B. Beskow, f. d. artilleriofficer (bror till G. E. Beskow, far till
Nathanael B.), prästvigd 21/10 1869. Sedermera kyrkoherde i Tuna, kallad av
dessa brevs adressat, C. L. Hammarskjöld.
2 Jfr ovan s. 192.
3 J. Andersson, kontr.-prost i Gränna, sedermera biskop i Växjö, f. 1820.
4 J. H. Holmqvist, prost i Qville, Göteborgs st., f. 1820.
5 L. M. Groth, teol. d:r, lektor och kontr.-prost, Hammarö, Karlstads st.,
f. 1818.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
