Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET IOI
Utfärdarna åstunda en oupplöslig enighet och hoppas att »E. F. N.
med them och the medh E. F. N. må vara som Een kropzledemoth
hvar effter sitt stånd». I samförstånd skola hertig och råd avhandla
tvistigheterna mellan konungen och hertigen. Det antages, att det
kan ha felats mot ingångna förpliktelser såväl från hertigens som
från konungens sida. ömsesidiga förseelser böra nu också
ömsesidigt förlåtas och ett streck strykas över det förflutnas missgrepp.
Hädanefter böra dock alla föreningar och »forschriffninger» med
kristligt allvar efterföljas. Härefter prisas »föreningarna», över
vilka teologiskt präglade betraktelser anställas. Ett oundvikligt
Guds straff hotar dem, som avsöndra sig från dessa föreningar. Den
allsmäktige har bevisat Sverige stor välgärning genom enighetens
upprättande. Föreningarna — — — »ähre i sig sielffua gudelige,
grundade i Guds heilige ordh–––- - ähre icke heller menniskiors
gierningh allena, utann gudz den alzmechtiges wärck, huilken som
ähr fridzens och Enighetenes Gudh». De sakrosanta bibliska
förbunden mellan Gud och menigheten ha föresvävat uppsalakapitlet.
Med stora ansträngningar ha förbunden ingåtts på uppsalamötena
1593—1594. Ständernas eniga samverkan, som medfört konungens
kröningslöfte utgör också en garanti mot överträdelser av konungens
ed. Söndring kan försvaga den evangeliska fronten. Tillit uttalas
gentemot konungen, »dock lickewell uthy thenna farlige tidenn och
legenheten tager man sig aldrig för noga till wara». Den lojala och
vördsamma tonen emot konungen är emellertid påtaglig liksom
tilltron till hans goda vilja. Konungen ställes icke utanför
enighetsförbundet, som ursprungligen ingåtts emot honom, han inneslutes i
detta som den främste ledamoten. Föreningarna ha ingåtts med
förbehåll av konungens höghet och tillbörliga rättigheter.1
Nordlund anser, att prästerskapets gamla teokratiska inställning givit
vika för anslutningen till en germanskt folklig sammanslutning.
Han kanske därvid väl mycket påverkats av den bristfälliga
parallellen med de skotska covenants.2 Det är snarare något av de me-
1 Nordlund, a. a., s. 148—151, 176, 236—238, har ej tillbörligt beaktat
den starka ström av tillit och vördnad för konungen, som genomgår kyrkliga
uttalanden från denna tid.
2 Av betydelse var, att den svenska kyrkan i motsats till den skotska
hade en hierarkisk struktur, med skarp gräns emellan klerkerna och
lekmännen. Av de senare fordrade kyrkan »vyrdelig reverens, hörsamhet och lydno»
i religiösa och moraliska frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
