Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ragnar Askmark, Svensk prästutbildning fram till år 1700 (Docent David Lindquist) - Sven Kjöllerström, Missa Lincopensis (Docent Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272
granskningar och anmälningar
der af intet kunde hafwa så stort gagn som eliest» (sid. 295). Exegetiken
var icke ett nyttigt ämne. Därtill kom, att kyrkoläran vid denna tid
var fixerad. Man behövde icke längre gå ad fontes. Moralteologien
däremot var vetenskapen på modet.
Förf. betonar svårigheten att fastställa, hur de teol. studerande
tillgodogjort sig undervisningen vid universitetet. Man kan ifrågasätta,
om icke protokollen vid prästexamen här skulle kunna ge vissa
upplysningar. Prästexamen var en examen rigorosum. Okunniga studenter
fingo återvända till universitetet. Genom en sammanställning av de
protokoll, som finnas bevarade skulle man måhända kunna uppvisa
skillnaden i kunskaper mellan djäknar och studiosi, vilka ämnen som
togos upp i förhöret etc. I protokollen framträder t. ex. tydligt
okunnigheten i det hebreiska språket. Vid en prästexamen i Strängnäs tillstodo
samtliga prästkandidater, att de icke hade »någon Cognitionem der
uthinnan» (Strängnäs domkapitels prot. 19 mars 1690).
I det sista kapitlet: »Den praktiska skolningen», uppehåller sig förf.
utförligt vid utbildningen i collegium pietatis i Västerås. Av särskilt
intresse är utredningen av diakonatet, som levde kvar åtminstone under
Johannes Rudbeckius’ biskopstid. »Prioristerna» i Skara stift synas
också ha varit ett slags diakoner. Man skulle i detta sammanhang ha
önskat, att förf. något berört frågan om examen pro venia concionandi i
de gammalsvenska stiften. Denna kan i viss mån betraktas såsom en
fortsättning av diakonatet. Prioristerna i Skara stift torde sålunda icke
undergått någon vigning, men en »examen publicum», som anställdes
för att »förnimma Studiorum progress och capacitet till samma begärte
prioristämbete» (Skara domkapitels prot. 11 oktober 1671). Allteftersom
prästutbildningen flyttades till universitetet, synes fordringarna i denna
examen — liksom i prästexamen -— ha skärpts. Här var ett tillfälle
för biskoparna att öva kontroll främst över de teoretiska kunskaperna,
som i ortodoxiens tid oftast voro viktigare än den praktiska dugligheten.
Genom examen pro venia concionandi öppnades för de studerande en
möjlighet till praktisk utbildning på landet — en utbildnirtg, som synes
ha haft skiftande innehåll.
Askmarks avhandling, som bygger på ett imponerande källmaterial,
har många obestridliga förtjänster. För svensk bildningshistoria kan
den betraktas såsom ett grundläggande arbete, som med all säkerhet
kommer att sporra till fortsatt forskning.
David Lindquist.
Sven Kjöllerström, Missa Lincopensis. En liturgi-historisk studie.
Samlingar och studier till Svenska kyrkans historia n:r 4.
Stockholm (Diakonistyrelsen) 1941. 166 sid. 2 ill. Kr. 4: —.
För en del år sedan påträffade prof. Kjöllerström i handskriften T 280
i Linköpings stifts- och landsbibliotek en förut okänd cirkulärskrivelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
