Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
nils beltzén
påfallande välvilja, som Sveriges regering här ger prov på, vilket
återigen för tillbaka till Gustav II Adolfs främste medarbetare. Men
givetvis bör heller icke förglömmas, att för de svenska
makthavandena den synpunkten också spelat in, att de önskat vinna för sig och
sina syften inflytelserika kretsar i det nyvunna landskapet. För
prästerna i Jämtland och Härjedalen innebar den omständigheten,
att de fått nya andliga och världsliga herrar, ingen kännbar förändring
i deras kyrkliga arbete. De fortsatte helt enkelt att verka, som om
ingenting hänt. Med några få undantag fingo de ju även behålla
alla sina gamla privilegier.
Ett speciellt intresse tilldrager sig resolutionens fjärde punkt,
enligt vilken prästerna begärde skattefrihet inte bara för själva
kyrko-bolen utan dessutom också för de gårdar och hus, som de för egen del
byggt i närheten av prästgårdarna. Det är tydligt, att den svenska
regeringen i denna detalj inte är tillräckligt underrättad, varom
ävenledes det kungliga utslaget bär vittne:
»–— effter Landzens tilståndh icke ähr H. K. M:t ännu nogsampt
kunnigt icke heller så äwen1 weeta kan, hwadh wthan H. K. M:tz och
Cronans, eller andres praeiudicio1 kan tillåtas —–».
Här ha vi ett gott exempel på hur olika traditionen var i Norge och
Sverige rörande byggnadsskyldigheten på prästgårdarna. I Sverige
höllos kyrkoherdarna med 7 laga hus, i Norge endast med 3. Till
följd därav uppstod givetvis en ganska vidsträckt byggnation
omkring prästgårdarna, som antingen utnyttjades av de efterlevande
eller vanligare, beroende dels på att dessa flyttade till släktingar,
dels på att änkan ofta, som det hette, konserverades, överlätos till
efterträdaren i ämbetet. Vad de jämtländska prästerna avsågo var
alltså uppenbarligen full paritet med de svenska, vilkas ställning
härutinnan de förstås väl kände till, detta så mycket mera som
faktiska traditionsrester funnos bevarade i detta stycke inom
landskapet.2 Den svenska riksregeringens avslag på denna punkt var
följaktligen beroende på att den uppfattade dessa prästgårdsbyggnader,
som gingo utöver de tre lagstadgade, såsom alltigenom privata.
Samma misstänksamma hållning och rädsla för att binda sig för
1 Kardell avskriver här »ännu», resp. »praeindicio», det senare ett svårare
missförstånd av texten.
2 Se härom mera Beltzén, a. a., s. 207 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
