Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Arvid Norberg, Den kyrkliga väckelsen i Skara stift under senare hälften av 1800-talet (Densamme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
granskningar och anmälningar 383.
för lekmannaverksamheten, följaktligen icke i linje med den väckelse,
som förf. här kallar kyrklig. Beckman som biskop blir ganska oklar,
och icke mindre oklart blir det, att han 1875 kunde väljas därtill, om
verkligen »den kyrkliga väckelsen» spelade en så dominerande roll,
som förf. vill göra gällande. Ternströms förklaring, att prästerna »valde
som dårar» (s. 422 f., n. 29), utgör en viss karaktäristik av denne själv.
Arbetet kännetecknas emellertid av forskarglädje och god orientering
i både det tryckta och otryckta materialet. Hittills okänt och oanvänt
material förekommer rikligt. Intressanta i sitt slag äro Johan
Ternströms brev från Skåne till Per Andersson i Snapa, men det förefaller,
som om förf. borde tagit Ternström i litet skarpare besiktning. Någon
Ehrenrettung för den gamle polemikern, som hade så svårt att samsas
med sina medmänniskor, ge icke breven, och hans inflytande i »den
kyrkliga väckelsens» lekmannaskikt har kanske överdrivits. Avståndet och
apokalyptiken ha emellertid skaffat honom en viss nimbus, därom råder
intet tvivel.
Att breven från Waldenström till Beckman nu äro publicerade,
synes förf. icke ha observerat. W. Bredbergs edition av P. W:s brev i
två band (Mariestad 1938) finnes icke bland anförd litteratur. Denna
publikation gör det möjligt att utan särskild kontroll ifrågasätta förf:s
noggrannhet vid citaten ur Waldenström-breven i den Sondénska
samlingen. Ett exempel finnes å s. 403, n. 66, där förf. i citatet har tappat
bort namnet Billing, har initialerna M. F. i stället för M. G. vid namnet
Rosenius (likaså i namnregistret) och dessutom tappat bort ordet der
längre ned i citatet. (Jfr Bredberg, a. a., II, s. 81.)
Trots de många brevsamlingar förf. anlitat, har han dock icke nyttjat
den rika samlingen i Betelseminariet, Stockholm, där åtskilligt finnes,
som varit värt att ta vara på även för denna undersökning. Breven till
Anders Wiberg gälla också Skara stift, ehuru de givetvis icke lämna
bidrag till de rörelser, som närmast intresserat förf. Den av förf.
behandlade skolväckelsen i Skara i mitten av 1850-talet får dock sin viktiga
belysning i ett brev från den sedermera kände bibliofilen C. M.
Carlander, som sommaren 1856 gjorde en resa som baptistisk kolportör i sin
hembygd i Skara stift. Själv hade C. studerat i Skara, och nu berättar
han om sitt möte med de troende skolynglingarna. Där anges bestämt,
när väckelsen började, 1854, och där säges också, att det var kolportören
Lindberg, som ynglingarna gingo för att höra, vilket förf. (s. 100) säger
sig gissa. Dessutom ges andra interiörer från denna rörelse vid Skara
läroverk. Att »den kyrkliga väckelsens» store man C. G. Almqvist skulle
övat inflytande i denna väckelse, framgår icke av detta brev. Lektor
Björkegren synes i detta fall ha haft rätt.
Den nyss nämnde Almqvist introducerades av förf. redan i första
delen av hans arbete, och han har redan där ett citat av honom rörande
Luther, Roos och Schartau med uppgift att »Almqvist brukade säga»
så (s. 359, n. 52). I andra delen har förf. exakt samma citat i texten på
s. 130, men då inledes anföringen sålunda: »Om dessa tre skall han ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
