- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiofemte årgången, 1945 /
223

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Henrik Gladh, En roparerörelse i Ångermanland på 1830-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en ro parerörelse I ångermanland på 183O-talet 233

Efter predikan mindes han själv ingenting av innehållet. Andra
kunde lämna endast ofullständiga referat och karakteriserade
förkunnelsen som »straffpredikningar».

Ett eskatologiskt drag kännetecknade väckelsen. Till
straffmotivet i predikan fogades talet om »at tiden är fullbordad». En
sista fullgiltig uppenbarelse hade givits, och därför var för de väckta
»ljuset i läran fullkomlig[t]». Under attackerna, menade de väckta,
gick »den H[elige] A[nde] in uti dem» och »den onda anden ur dem».1
I samband härmed får man sätta uppmaningen, som någon av de
väckta givit, att man ej borde »bedja Fader vår, utan bedja den
Helige Ande».2

Synerna i samband med anfallen gåvo ytterligare auktoritet åt
förkunnelsen. »Svarta och syndfulla» kunde de anhöriga te sig för
de väckta.3 Man kunde peka på »salighets hindren».4 Somligas
själar kunde de »se i helvetet».5 Förutom predikan i egentlig mening
utgjorde talet ofta »sköna syndabekännelser» eller samtal »om och
med frälsaren». Åhörarna grepos av öppenhjärtigheten i
bekännelserna, som de väckta under paroxysmerna »icke kunna tilbaka hålla».6

Liksom den senare roparerörelsen grep denna väckelse
övervägande yngre personer »mellan 10 och 30 år».7 Den undre
åldersgränsen tyckes emellertid ha gått ännu lägre. »Små barn om 8 år få äfven

1 Henschen t. sin fästmö, 1832 6/7 och t. Sofia Sjöborg, 1832 3/7. I det
senare brevet gör Henschen ett tillägg: [Johan Jonsson] kunde »under sama tal
citera språk ur en profet, hvilken citation, vid tviflares undersökning, fanns
riktig». Henschen t. Jenny Vigelius 1836 24/1: »En [predikade] med gnistrande ögon
i åtta dygn, nästan ouphörligt, flere dygn, nätter och dar, citerade därvid
bibelspråk rätt, ehuru han ej läst bibeln, fick slutligen liksom slagattacker.»
Karaktären av straffpredikan understrykes genom uppgiften om att en profet citerades.
Uppgifterna om predikan bygger ej på självsyn utan på samtal med
»Klippsgossen».

2 H. S. Collin t. Henschen, 1832 17/7. Om Collin se Svenskt biografiskt
lexikon, VIII, s. 738 ff. Henschen hade vänt sig till Collin angående väckelsen
och fick ett utförligt svar. Tyvärr finns ej Collins korrespondens bevarad. »De
bref som funnos bland Collins papper äro länge sedan förstörda. Deribland
funnos icke de af Tit. omnämnda, hvaraf jag slutar att de genast efter besvarandet
blifvit af C. förstörda, såsom han vanligen plägade göra», skriver C. J. Schlyter
från Sthlm t. Henschen, 1833, 19/7.

3 Henschen t. sin fästmö, 1832 2°2/6-26/6.

1 Henschen t. Sofia Sjöborg, 1832 3/7.

5 Collin t. Henschen, 1832 17/7.

6 Henschen t. Sofia Sjöborg, 1832 3/7. 7 Jfr ovan s. 221.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1945/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free