Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev rörande Gustaf Unonius som emigrantpräst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brev rörande gustaf unonius som emigrantpräst 277
lingen framträdde 1852 i Röck Island under Gustaf Palmqvists
ledning. Givetvis kom det här till hårda motsättningar, ett viktigt men
just icke uppbyggligt kapitel i svensk-amerikanernas tidigare historia.1
Icke minst skarp blev sammanstötningen mellan Unonius och
L. P. Esbjörn, vilken hösten 1849 kom till Illinois och då var känd
såsom »läsarpräst». Breven nedan avspegla denna motsättning. Det
var Unonius’ högkyrkligt-anglikanska hållning, som utmanade
Esbjörn. Främst var denne upprörd över att Unonius, enligt hans
mening, svikit den lutherska läran, då han övergått till den
episko-pala kyrkan. Till detta steg hade Unonius letts främst av de yttre
omständigheterna men också av sin böjelse för en fastare kyrklighet
än den, han iakttog bland dåtidens amerikanska lutheraner.
Unonius var född i Helsingfors 1810, men efter Finlands erövring
av ryssarna kom fadern, Israel Unonius, som postmästare och
tullförvaltare till Grisslehamn i Sverige. Gustaf Unonius vistades några
år som student i Uppsala, där han intresserade sig för både juridik
och medicin utan att dock fullborda studierna i någon riktning. Han
tjänstgjorde någon tid på kansli såsom tillfälligt biträde, men greps
av intresse för Amerika och utvandrade dit med sin hustru år 1841.
Han var då nygift, hans hustru var Charlotta Margaretha Öhrströmer.
Han slog sig ned som nybyggare i Pine Lake, Wisconsin, och om
detta berättar han också i det nedan publicerade brevet till
ärkebiskop af Wingård.2
Pine Lake mottog snart flera invandrare, både svenskar och
norrmän, och snart blev det i detta »Scandinavian settlement» fråga
om hur man skulle ordna det med sin religionsövning. Man beslöt
att vända sig till Protestant-episkopalkyrkan, som just då hade fått
i gång en »mission» i dessa ännu ganska obrutna obygdsområden.
Enligt ett tryckt sändebrev, 26/1 1846, till denna kyrkas medlemmar
i Wisconsin, bevarat i Unonius-samlingen3, hade en deputation ut-
1 En kort skiss av dessa brytningar ges i inledningen till min publikation
Emigranterna och kyrkan. Jfr också min bok Lutheraner, anglikaner,
reformerta, s. 205 ff.
2 Om utvandringen och sina erfarenheter har Unonius utförligt berättat
i sitt arbete Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvestra Amerika, 1—II
(1861-62).
3 Denna samling, ur vilken breven nedan äro hämtade, befinner sig i
arkivet hos Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, Göteborg.
Det är en rik och betydande samling brev, aktstycken, avskrifter och koncept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
