Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev rörande Gustaf Unonius som emigrantpräst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2<8o
gunnar westin
setts, som vintern 1844 uppvaktade den episkopala kyrkans biskop,
Jackson Kemper, som hade vård om »missionen», med en anhållan,
att han måtte övertaga den andliga jurisdiktionen och vården av
nybygget. Deputationen uppgav också en av sina egna såsom en
person, »in whose piety, devotion and talents, they had unbounded
confidence». Deputationen önskade, att denne, det var Unonius,
skulle få ordination efter vederbörlig förberedelse och så bliva deras
pastor. Enligt petitionen, som i avskrift finnes i Unonius-samlingen,
önskade man också anslag till hans underhåll.
Det var på så sätt, som den svenske nybyggaren kom till Nashotah
Institute, ett seminarium för »missionen» i Wisconsin. Efter mindre
än två års vistelse därstädes såsom internatstudent var han 1845
färdig för vigning först till diakon och efter några månader till präst
i Protestant-episkopalkyrkan med tjänstgöring bland skandinaverna
i Pine Lake. Enligt brev från biskop Jackson Kemper, 11/8 1845,
till kyrkorådet därstädes hade den lilla församlingen då upptagits i
episkopalkyrkan och en av deras egna stod färdig att som invigd
präst upptaga tjänsten i nybygget.1 Vid den tiden fanns det över
300 skandinaver där, och församlingens medlemsantal var 1846
inalles 188. Efter ett par år blev det emellertid, såsom fallet ofta var
i nybyggena, utflyttningar och förskingring, varefter Unonius
lämnade sin tjänst och upptog arbetet för en kort tid i en nybildad
amerikansk församling i norra delen av Wisconsin, i Manitoowoc.
Vid Pine Lake-församlingens anslutning till episkopalkyrkan var
det dock delade meningar, då det ju även fanns lutherska samfund
(synoder). Att Unonius ville denna anslutning synes till stor del ha
berott på inflytande från den gamla svensk-bebyggelsens exempel,
alltså Delaware-svenskarnas anslutning till denna kyrka. Alldeles
i början av sin vistelse i Pine Lake hade han kommit i nära förbindelse
med dess präster. Redan tidigt, åren 1845-47, var Unonius också i
korrespondens med rev. J. C. Clay i Gloria Dei-kyrkan i Philadelphia,
den gamla svenska kyrkan i Wicacoa, såsom brev i Unonius-samlingen
utvisar. Det gällde också bistånd och ekonomiskt understöd, vilket
spelade en stor roll för Unonius, liksom det gjorde det för andra av
de bland fattiga svenska immigranter verksamma prästerna och
predikanterna. Unonius synes dock ha känt sig osäker, såsom det
1 Unonius-samlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
