Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. III. Församlingarna i Amerika och den svenska egenarten - 1. Den allmänna kulturutvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA FÖRSAMLINGARNA I NORDAMERIKA
IOI
Kap. III.
Församlingarna i Amerika och den svenska egenarten.
i. Den allmänna kulturutvecklingen.
Svenskarna hade vid tiden för Svedbergs död varit c:a ioo år i
Amerika. Det var inte att vänta, att en så liten folkspillra som den
svenska i längden skulle kunna bevara sin kultur utan att ta intryck
av omgivningen. Det gick inte heller, och vid början av här
behandlade tidsperiod måste assimileringen ha gått ganska långt. Annars
är det knappast möjligt att förklara, hur amerikaniseringen kunde
gripa omkring sig så lavinartat, att på 50 år den svenska egenarten
utplånades till den grad, att den vid tiden för frihetskriget var
praktiskt taget obefintlig. Slutstenen i denna utveckling är den på
engelska avfattade skrivelse, där man säger ifrån, att troligen inga mer
präster behövas, »as the Swedish Tongue is almost entirely extinct in
Pennsylvania».1
Det framgår också av rapporterna hem, att assimileringen redan
på 1730-talet kändes som ett problem. Man börjar redan allvarligt
frukta för de svenska församlingarnas bestånd. Dylander
rapporterar 1738, att svenskarna »inom kort äro hwarken Swenska i Språket
elr seder; ty the gambla dö dageligen bort, de yngre förstå litet
Swenska men kunna hwarken talat eller läsat, och dessutom gifta
sig och mäst bland de Engelska, och som då både man och hustru
förstå Engelska, så följas de gemenligen åt til en Engelsk Kyrka, som
gemenligen är närmare för handen än någon av the Swenska, hwaraf
följer at the Swenska inom ganska kort tid måste förminskas».2
Dylander har här träffat två av de viktigaste faktorerna till
assimileringen. Inom de svenska familjerna fanns inte längre någon
strävan att vidmakthålla språket. Barnen hade inte något intresse
av det, och föräldrarna inte heller, eller också hade de ingen makt
att driva sin vilja igenom. Och vidare utgjorde de blandade
äktenskapen ett allvarligt hot mot svenskspråkigheten. Det är naturligt,
att man i sådana äktenskap valde det språk, som bägge parterna
behärskade, och att barnen uppfostrades i detta. Och icke blott i fråga
1 Kyrkvärdarna Keen och Stille t. ärkeb. 16.6. 1786, F VIII: 6, 149.
2 Dylander t. domkap. 27.11. 1738, F VIII: 4, 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
