Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C>4
ERLAND EHNMARK
växla och skrida II, 1935, s. 202): »Hos de stora kristna mystikerna
betyder ingalunda den psykologiska metodismen, att Guds verk
uteslutes. Från Augustinus till den heliga Theresa känna de väl
skillnaden mellan vad människan med sina övningar kan åstadkomma och
vad endast Gud kan giva. Plotinos gjorde samma rön. Själen är som
tiggaren. Han kan tränga sig upp för tröskeln, klappa på dörren.
Men om dörren öppnas eller ej, om Herren innanför dörren bevärdigar
honom en blick och en gåva eller ej, därtill kan själen ingenting —
säger ingenting — alls åtgöra, hon kan endast tåligt vänta. Endast
icke gå bort utan stanna, vakande och bidande.» Vad här säges,
vilket f. ö. omedelbart leder tanken till en ofta sjungen psalm i 1937 års
psalmbok (nr. 287), skall nu visa att Söderblom, genom att skilja
mellan »vad människan med sina övningar kan åstadkomma och vad
endast Gud kan giva», låter den »inom sin sfär berättigade
pedagogiska och praktiskt-etiska» synpunkten »inblandas ’in loco
iustifica-tionis’, när det gäller den för gudsförhållandets struktur avgörande
principiella frågan, om Gud eller människan är subjekt för
frälsningen» (s. 365). För tolkningen av Söderbloms mening bör nu hänvisas
till vad han skriver några sidor tidigare: »Jesus varken meddelade
eller övertog någon psykologisk metod, utan hans maning lyder: ’Se
till att hjärtat blir gott, ty endast om trädet är gott, kan frukten bliva
god.’ Det betyder ingalunda, att människan slår sig i ro och väntar
på det invärtes undret. Utan samme Jesus tröttnar aldrig att
uppfordra de sina till självverksamhet. Vaken och bedjen och åter,
vaken. —• Efter Jesus har Martin Luther med outtömlig rikedom
förkunnat idealitetens inifrån utåt. Hur ofta har icke hans predikan
om tron missförståtts. Tilliten till Gud, sådan Luther upplevde den,
betyder icke blott en åsikt om Gud, utan en ny livsprincip. Tron är
ett levande och verksamt ting, som förvandlar hela människan och
icke kan låta bli att göra det som är gott. Därav reformationens, som
det kan tyckas anspråksfulla och orimliga men i själva verket riktiga,
utsaga, att den evangeliska förtröstan, men icke medeltidskyrkans
stora apparat av föreskrifter och övningar och verk, är i stånd att
förklara, huru goda gärningar komma till» (s. 200 f.). Ytterligare
några sidor tidigare påpekas, att inom den profetiska fromheten
bönen »är en Guds gåva, människan kan knappast betrakta den som
sitt eget verk, än mindre som en metodisk påverkan av själslivet.
Men bönen kräver samtidigt samlad energi. ’Gud ingiver mitt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
