- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
125

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Inledning

I viss mening har det alltid varit kris på den kyrkliga sedens
område. Även det kristna livets yttre former äro underkastade
utvecklingens och förändringens lag. Här gälla Esaias Tegnérs
ord:

"Evigt kan ej bli det gamla,
ej kan vanans nötta läxa
evigt repas upp igen,
vad förmultnat är skall ramla,
och det nya, friska växa
upp utur förödelsen."

Dessa rader ha något att säga även om den kyrkliga seden.
Blott stelnade former förbli alltid desamma. Där det finns liv,
äger en ständig förnyelse rum. Gamla former dö bort och nya
skapas. Sedvänjor, som under en viss tid fyllt ett stort behov,
ersättas av andra. I bortfallandet av några av de i det
föregående omtalade förhören behöver ju icke ligga något annat än
en högst naturlig anpassning efter förändrade förhållanden
beträffande skolundervisning m. m. Dylika förändringar höra det levande
livet till.

En viss spänning mellan innehåll och form kännetecknar även
livets väsen. Där innehållet uppslukas av formen, är detta ett
tecken till andlig död eller förtvining. Evangeliet blir då en ny
lag, det levande vittnesbördet om Guds dråpliga verk torra
lärosatser, bönen en konventionell hälsning och sedligheten bara sed.
Å andra sidan: där formen upplöses utan att förnyas, förspilles
ofta även innehållet. Utan käril kan i längden intet andligt innehåll
bevaras. I denna mening är det alltid kristid i kyrkan.

Då vi här tala om den kyrkliga krisen, åsyfta vi icke denna
risk, som alltid är förbunden med kristet gemenskapsliv. Med
"krisen" mena vi något alldeles bestämt, det nedbrytande av
kyrklig sed, som efter en lång förberedelse nådde sin hittillsvarande

’125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:13:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrksed/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free