- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
300

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 2. Vägar vi ha att gå - 2) Konkreta uppgifter - a) Gudstjänstlivet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själva sin tillvaro, att det här icke är fråga om tillfälliga anordningar
utan om en fortlöpande serie, ett sammanhängande helt.

Nu förhåller det sig emellertid, som vi sett, så, att det för närvarande
mycket brister i de skilda gudstjänstformernas förmåga att skapa
regelbunden samling omkring Ordet. Gudstjänstbesöken utlämnas åt
tillfälligheten och slumpen. Det blir "ströbesök" men icke kyrkogång i ordets
egentliga bemärkelse.

Därför är det en övermåttan viktig fråga, huru våra gudstjänster och
andra kyrkliga sammankomster skola kunna fylla sin uppgift i här nämnda
hänseende. Spörsmålet gäller med andra ord, vilka krav den kyrkliga
sedens förnyelse ställer på gudstjänst och predikan. Vad ha vi att iakttaga
för att våra gudstjänster, de må nu vara av äldre eller nyare datum, skola
kunna skapa en levande tradition, som binder skilda tider och människor
samman till en oupplöslig enhet?

Den viktigaste betingelsen för att så skall ske är. att gudstjänsterna
verkligen ha något att giva. En innehållsfylld, levande gudstjänst verkar
i sig själv samlande. Förr eller senare skola människorna lystra och
komma. Törstande människor dragas icke till tomma käril. Men de friska
vattnen utöva alltjämt en stark lockelse. En gudstjänst, som är vad den
bör vara, skapar sed, manar till fortsatt deltagande. Den får en
fortsättning icke endast i kyrkolivet utan även i åhörarnas dagliga
andaktsliv. Ödesdigrare än folktomma gudstjänster äro därför andetomma. Där
Anden har flytt, där flyr även kyrkfolket. Den primära uppgiften vid
den kyrkliga sedens återuppbyggnad blir därför att vaka över, att
gudstjänsterna ge det kristna innehållet i en form, som kan tillägnas av nutidens
människor.

Verkställda Gallupundersökningar ha visat, att kyrkfolkets stora flertal
tillmäter predikan en avgörande betydelse för gudstjänsten. Under sådana
förhållanden är det tydligt, att frågan om en gudstjänst har något att giva,
för de flesta av våra församlingsbor hänger samman med förkunnelsen.
Därför kan aldrig nog stor vikt läggas vid predikoförberedelsen. Mer än
någonsin behöva vi, som fått den sköna men vanskliga uppgiften att
predika, nu lägga på minnet predikoregeln: Hav något att säga, säg det,
säg ingenting mera! Skall förkunnelsen nå längre ut, måste den först nå
längre in. Och först då når den in till själarna, när den blivit ett personligt
budskap för predikanten. Det fåtaliga deltagandet i gudstjänsterna kan
många gånger medföra en frestelse för prästen att taga det mindre
samvetsgrant med förberedelsen till predikan. Att denna frestelse avvisas är
av största vikt. Erfarenheten visar, att den möda, som nedlägges på pre-

300’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free