Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mike Todanz' Mike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ressällskap och assistent medförde han Mike d. y.
Skallerpojken hade vid detta laget tappat skallran
så till sägandes och inträtt i gummiåldern – dockor
och djur av alla slag pepo och skreko omkring
honom och fader Todanz blåste upp stora
gummidjävlar och läto dem dö med hemska skrin, allt
till unge Todanz’ förnöjelse. Sålunda gick den
långa resan lätt och behagligt.
Efter framkomsten och sedan han något
orienterat sig satte Todanz sin plan i verket. Han
svepte Lill-Mike i en filt och gav knappt näsan hål
för andning. Upprörd av denna grymhet började
Lill-Mike skrika, grymta och sprattla, just som en
griskulting i säck. Jämmern ingick i planen. Todanz
ringde ihållande på stora portklockan, en lucka
öppnades och Cerberus kom till synes. Mike
förvred sitt ansikte och ropade: Till överläkaren!
Fort! Till överläkaren! – För att vara en verkligt
god intervjuare måste man även vara ett stycke
aktör. Mikes hets smittade portvakten, han
öppnade obetänksamt och då han i sin förvirring tog
för givet att denne besökare med ett skrikande barn
på armen måste ha en rekommendation från
läkaren, stack han strax fram en besöksbricka. Mike
ryckte den till sig och skyndade in; portvakten
efter. Todanz vände sig snabbt om, tryckte den
sprattlande lille i portvaktens famn och utbrast
med stark och dyster känsla: Bevara honom! Ni
är ansvarig för hans liv! Därefter fortsatte han
hastigt in i parken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
