Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så mycket och kan, om man fattar sig kort och
klart, mycket väl hinnas med på en två, tre
minuter.)
Och under det han talade, trängde hans blick
djupt in i hennes soliga, skälmska en liten smula
gäckande ögon. Och han sökte med ängslig iver
läsa svaret på sin fråga. (Ty det var naturligtvis en
fråga han framställde, eller en bön, om man sä
vill.)
Hennes ögon tycktes svara ja. Ett soligt,
obetingat, hängivet ja. Men ögon kunna dock gäckas,
och han ville vinna bekräftelse av hennes mun.
Därför vände han örat till och tryckte hårt hennes
hand som ett tecken att han väntade sin dom.
Larmet i hallen var betydligt och uppbjudande all
sina lungors kraft skrek hon i hans öra:
Jag - har - icke - hört - ett ord. Du -
får - säga det - en - annan - gång - om -
du får - tid -
Han studsade. Tåget hade stannat och han for
hastigt med blicken från fönster till fönster. Han
tog några steg baklänges för att bättre kunna
överblicka hela raden av vagnar. Och där - längst
bort i andra vagnen från lokomotivet - upptäckte
han honom, Karl, den, han väntade och måste
träffa.
Han sade:
Gerda - ett ögonblick! Bara ett ögonblick!
Och ännu en gång höll han helg, tog hennes små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
