Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott genom en vulkanisk upplyftning af berggrunden i strömmens botten
på nagot. troligen aflägset ställe från denna ort. Ty ofvanpå de högsta
bergen qvarligger mindre och. som det tyckes, lätt bortförd vräksten
och rullsten, stundom nära vid det sydvestra braddjupet, eller på
långsluttningen å bergens norra eller nordöstra sidor. Sådant märkes öfverallt,
äfven på den höga och branta Gölkullen0. En del naturforskare antaga
icke en sådan flod eller hafsström. utan härleda rullsten, räfflor och
grusvallar frän snö- och ismassors (glacierers. gletschers) inverkan.
Huru de kolossala bergkittlarne vid Steneby, som straxl skola beskrifvas,
och många andra lika beskaffade, samt de vågformade grusvallarne t.
ex. på Sörmon vcster om Carlstad, en mil från staden, och de ofantliga
vallarne vid Ödskölds moar genom ismassor uppkommit, lärer ej blifva
lätt att förklara.
Sandåsar af mindre höjd och utsträckning, stundom i form af vagor.
såsom vid Mo kyrka, träffas flerestädes, men de största åsarne befinnas
på Ödskölds moar. Dessa moar ligga på en landhöjd af vid pass 2 mil
längd och 1 mils bredd, i sydostlig sträckning från södra ändan af
Stora Le vid Eds kyrka till östra bergkedjan. Landhöjden delar vattnen
dels åt norr. dels åt sydost, söder och sydvest. Hon är icke så jemnt
omsluten af berg. att icke vattnet har fritt aflopp både åt Wenem och
Kattegat. Det synes således omöjligt, hvad dock några antagit, att
Ödskölds moar fordom utgjort botten af en sjö. i annan mening, än
som kan sägas om hela Dal, såsom hafsbotten. I annat fall skulle moarne
legat minst tvåhundra fot lägre än nu, samt sedermera blifvit enskildt
upplyftade, derunder angränsande höjder icke bordt undergå någon
förändring eller höjning. Men till en sådan ovanlig företeelse finnas
inga spår. Eller skulle denna förmodade djupa sjö blifvit blott delvis
igenfylld, under det den lägre liggande sjön Iväg lemnades ofylld. Att
icke obetydliga mossar och vattengölar ännu finnas på moarne. bevisar
lika litet för en sjö öfver alla moarne, som dylika vattensamlingar på
höga. åt flera sidor sluttande berghöjder bevisa, att sådana höjder i sin
helhet varit botten af en insjö. Om man betraktar ifrågavarande sand- 6
6 Om rullstens, sandåsars, bergklttlars och räfflors uppkomst erhålles nödig
upplysning i vår oförgätlige Berzelii förträffliga uppsats: Om beskaffenheten af
Sveriges berg och mark, uti skriften: Läsning för folket, 1840, 5:te årg. 4:de h.
sid. 310 följ., hvilken icke bör vara obekant för någon, som kan läsa i bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
