Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således alla af ridderskapet ville hafva hjelp och förläning af kronan,
som ej var underligt0: de Tyska sändebuden fordrade nu betalning
för hvad man försträckt konungen, o. s. v. Och allt detta borde kyrkan
med sina tillgångar afhjelpa.
Menige adeln gaf det rådet, att alla gods, som kommit under kyrkor
och kloster sedan 1454, då Carl VIII:s räfst stod, skulle gå till rätta
arfvingar eller bördesmän igen. antingen de voro gifna. pantsatta eller
och ridderskapet egde. {Om kyrko- och prestegodsen i Carlstads stift. Bihang
till Carlstads Stiftstidningar 1848). Man har satt i fråga om jag gjort afseende
på huru många sådana gods ifrån 1527 till 1560 af enskilde personer blifvit
återbördade. Derpå är visst afseende så mycket hellre fästadt, som, enligt
jordeboks-metoden vid den tiden, böckerna upplysa dels genom
jordeboks-räntornas belopp, hvilket var olika för andeligt, äfven indraget frälse mot
beloppet af andra hemman, dels genom den titel, hvarunder hemmanen
upp-togos, om dessa före reformationen varit andeligt frälse eller icke. Detta
räntebelopp och denna titel bibehöllos oafbrutet i många år efter Gustafs
död, sedan godsen varit ej blott i en, utan flera enskildas händer. Så kallas
Nordkärr klostergods ännu 1583. Se vidare konung Johans bref den 7 Mars
1582 om bördesrättens försäljning, som bär nedan meddelas, hvaruti flera då
brukliga hemmanstitlar uppräknas, i fall man ej är i tillfälle bese de äldre
jordeböckerna. Det är derföre icke så osäkert som det är mödosamt att, der
de gamla jordeböckerna finnas qvar, komma till full visshet i detta fall. Man
har äfven anfört de stora förläningar, biskoparne hade före Gustafs tid. Dessa
voro stora, det är sant, ehuru icke så ansenliga, som efter en eller annan nu
för tiden uppgjord beräkning, men de voro också löner för biskoparnes tjenst
såsom riksens råd. När denna befattning upphörde, upphörde ock helt
naturligt förläningarne. De öfverflyttades deremot på andra. Ärkebiskopen
hade haft räntan af Nordmarks härad i förläning. Gustaf Wasa gaf denna
ränta i förläning till fogden öfver Dal, hvarigenom kronans inkomster icke
ökades, men en konungens gunstling blef frikostigt hugkommen. Andre sådane
erköllo rundeliga förläningar annorstädes, såsom Hemming Pedersson räntan
af Fryksdals och Elfvedals härader; Nils Olsson Äse och Wiste härader;
Jakob Krumme Sundals härad; Nils Krumme Walbo härad o. s. v., hvilket
kan inhemtas af registraturet och kameral-handlingarne.
9 Sedan man lagligen dels pantsatt, dels testamenterat, dels sålt sin fastighet,
vill det synas underligt nog, att man begärde hjelp af kronan eller ersättning
för det man sålunda afhändt sig.
Af justitie-statsministerns berättelser är kändt, att Svenska adeln under
de sednast förflutna 30 åren sålt flera fastigheter till bondeståndet, än detta
stånd sålt till adeln. Hvad skulle samtid och efterverld väl tänka om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
