- Project Runeberg -  Ladugårds-arrendet. En berättelse för folket /
5

(1877) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fru Holmelin söker sig om efter en piga ifrån landet, och hon träffar en

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snart att han kunde hafva samma önskan, som hon, att
gifva städsel på band för instundande mikaeli; ifall
verkligen Greta eljest var af det slaget, som behöfde eller
ville hafva tjenst. Frun trängde sig derföre med hast
fram, för att icke komma för sent. Hvad herrn hade
sagt sköna Margret förut, kunde fru Holmelin icke veta;
men just vid sin ankomst till kärrhjulet, hörde hon herrn
tydligen yttra dessa ord till flickan: ”Och slutligen skall
du få en spritt ny, fin kattunsklädning till jul och nyår:
det blir bättre, tänker jag, än denna grofva kjortel af
raskull; och dessutom bekommer du jemt drickspengar,
oräkneliga.”

Fru Holmelin suckade inom sig: min man lär icke
kunna bjuda så stora gåfvor! Men hon ville bestämdt
afbryta den förföriske herrns samtal, tog hastigt den
bredaste viskan, hon såg, i ena handen, och en stor, stor
granruska i den andra, klef behändigt in emellan herrn
och rismånglerskan samt ropade till med hög röst: ”Greta!
Greta! säg mig priset på dessa här! jag har icke tid att
vänta längre.”

Flickan vände sig snabbt åt sidan vid anropet, och
den vänligaste glädje sken ur hennes ögon, när hon hörde
sig kallas Greta, då hon deremot sett litet stött ut vid
den granna hederstitel, man börjat gifva henne, och
hvilken hon fruktade skulle betyda skämt eller skällsord.
”Se på! är frun vid Hötorget?” utbrast hon. ”Hur mår
fru Holmelin då?”

”Ja, Greta, jag är här,” svarade frun, tog henne i
handen och drog henne litet bakom kärran. ”Jag ser att
dina viskor snart äro slutsålda; åk då in på en
handvändning till oss häruppe vid Oxtorgsgatan, så skall jag
gifva Qvastmoras-Polle ett godt foder, och du skall dricka
en kopp kaffe hos mig, innan du reser hem i qväll. Jag
har något att säga dig, Greta. Ett skall du dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:41:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lagardarr/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free