Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mose och lambsens wisor - Om menniskans förderf och elände - 37. Min själ! hwad will
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
No 37
6. Jag, som war nederböjder J syndens
djupa träck, Blef då så högt upphöjder,
Fast skön och ganska tä^, Det stora
himla-rådet Tilldömde mig sin bild, Soln, utom
denna nåden, War utan nåd förspilld.
7. As Fadren Sonen skänktes, As
begge Andans pant; Gnds hjerta till mig
länktes, Och blef med mitt bekant; En
himmelsk drift jag märkte Till godt uti
min själ : Mitt samwet ej mer wärkte !
Jag mådde ganska wäl.
8. Men nu är allt omskistadt, Jag
har, o we! så wisst, Mig sjels en ofärd
stiftat, Min sällhet har jag mist ! Den
söta nåd är borta, Om ntwäg är mig
knapp: Jag kommer platt till korta, Min
Jesnm har jag tappt.
9. Mitt öga sakta wändes Titi den
förbud na frukt, En hemlig lystnad tändes^
Till Babels drnfwelukt: Jag faun alt
det war farligt, Mitt samwet flog allarm,
Och bad mig .wandra warligt, En orm
loar i min barm.
10. Dock blef jag trög till striden, O,
ett beklagligt fel! Jag trodde falska friden,
^ät denna ha sitt spel; Jag tänkte mig än
wara Till sådan fördel bragt, Att hela
mörksens skara War liten mot min makt.
11. J sådan sarlig mening Blef jag
rätt djnpt försänkt, Så att på hjertats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
