Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om äldre och yngre förbrytare, spöstraff, prygel, halshuggning m.m. Ett samtal med generaldirektör Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man på detta sätt skall vara nödsakad att
ej släppa ut personer, som man redan på
förhand kan angifva såsom snart på nytt
blifvande brottslingar, men hvad skall man göra?
Fängelsedirektören kan endast varna
polismyndigheterna, men polisen äger ingen rätt
att underkasta någon person uppsigt, sedan
han väl en gång tjent ut sitt straff. En
detektiv kan följa honom till järnvägsstationen
och se honom stiga på ett tåg — det är allt.
Kanske stiger han af vid närmaste station.
Därmed har man ingenting att skaffa. Man
varnade polisen äfven för Nordlund, med hvad
resultat är kändt. Han blef, 22 dagar efter
utsläppandet från Långholmen, århundradets
störste bof, hjelten i det värsta dåd, någon hört
omtalas. Se boken N:r 16 Mälaresjöröfvaren!
— Men, frågade man, fängelset är väl icke
enbart en förbättringsanstalt, det är dock
äfven ett straff?
Det var med stort vemod, som hr
Wieselgren förklarade sig ha kommit till den
öfvertygelsen, att införande af kroppsliga straff vore
nödvändigt. Då våra fäder afskaffade de gamla
prygelstraffen, leddes de af en varm humanitär
sträfvan. De ansågo sig bryta mot en
rådande barbarism och hyste en fast tro på
människans uppfostran genom milda seder och
ökad upplysning. De ha bittert bedragit sig.
Erfarenheten har gifvit dem orätt. Icke en,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
