Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O. D. Lindvall, Minnen från min skoltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då som nu sju år. Jag blev nu inackorderad hos en snickare
i närheten av kyrkskolan, som tillika var predikant och hette
Lars Sjögren. Denne hade även någon tid förut hållit skola
på Viksjö.
Inträdet i folkskolan gjorde ett överväldigande intryck på
mig, som varit van vid den lilla bruksskolan i någon av
smedstugorna. Skolsalen sträckte sig efter hela skolhusets bakre
långvägg. Framsidan upptogs av förstuga, gemensam för både
lärare och barn, samt till vänster därom lärarens kök med
kammare innanför och till höger om förstugan lärarens sal, ett ganska
stort rum. Han hade dessutom ett par rum ovanpå. Skolsalen
befolkades av omkring 100 barn. Framme i socknen fanns
nämligen på den tiden blott denna skola med dess ende lärare,
den nämnde Johan Hammarin, som tillika var klockare och
organist i församlingen.
Till höger inom skolsalens dörr var först en kakelugn och
där bakom en lång vedlår med lock, så att den utom sitt
egentliga ändamål även kunde tjäna som sittbänk. Ovanför denna
hängde en tavla med sifferrader, på vilken nybörjarne i räkning
pekade, medan de sjöngo i korus: »Entalsraden, tiotalsraden,
hundratalsraden» o. s. v. ända till millionraden. Längre fram
fick man sjunga in multiplikationstabellen.
Invid gavelväggen stod en väldig kateder inneslutande två
skåp framtill och under dessa en draglåda, vari sand förvarades.
På katedern stod en högryggad länstol, vari läraren, »herrn»,
som han alltid kallades av både gamla och unga, hade sin plats.
(Han var den ende »herrn» i socknen, liksom komminister
Fillmans änka var den enda »frun» och barnmorskan Forsmark
den enda »madamen». Dessutom fanns det endast en, gumman
Järnberg i Hagsta, som allmänneligen hedrades med epitet
»moder» framför sitt namn.)
Nedanför katedern, till vänster från katedern räknat, fanns
en dylik länstol som den nämnda. Runt de övriga väggarna
löpte en sammanhängande skrivpulpet med långbänkar framför.
Under pulpeten funnos små draglådor för barnens skolmateriel
och matknyten. På golvet framför katedern funnos andra
långbänkar bakom varandra tvärs över salen. Dessa voro väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
