Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Och ifrån cypressers dunkel glimma pelarrader fram;
Der stå bergen lagerprydda, här kristallklart hafvet ler,
Och derofvan blickar himlen sora ett modersöga ner.
Och ett folk i brokig klädnad svärmar här i dal, på höjd,
Bruna gossar, stolta qvinnor, ögat strålande af fröjd,
Glädtig dans på alla kullar, citlerklang från alla hus,
Munter sång från alla båtar, idel lycka, glädje, ljus!
Ville du ej tro, att rusig här en gud med hejdlös hand
Fyllda bägarns perleskatter gjutit öfver detta land,
Och att blommigaste grenen vore på Europas stam
Landet der ur dunkelt löfhvalf gyllne frukter glänsa fram.
Dock, det vore bitter irring — det är ytan blott som
ler;
Liksom masken under blommor sorg här bor, som du ej
ser,
Denna sorg. som evigt sörjer, att den fordna kraften svek,
Folkets frihet gick forlorad, och en hjeUestam blef vek.
O Italien, konsters moder, stolta, sköna qvinna du,
Gyllne kronor bar du fordom, o hur aftärd är du nu!
Och det rika rosenskimmer, som oss mäktigt tjusar här,
Kommer blott af feberglöden, du i dina ådror bär.
Ja, det tycks mig ofta liksom alla dina blommors glan»
Kring din tinning redan låge fiirdig som till svepnings-
krans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
